Tired.... Much trainingsessions today...
We start with yesterday:
Like I said i should travel to Storuman, and train over there with the club. I came there and it was great gang there and I felt my body/arms were in a great shape. I do think it was sad I didnt became that exhuasted I thought I should be, but still it was real fun. nest time i go there is next Thursday and me and Frida will spend the friday together because she on fridays are free from school. So it will be a day that day will be booked up, and it will be a fantastic day as a, "the day before competiton"-day
When I was at the training yesterday, Leif (the coach/tqeacher for armwrestling-pupil at the armwrestling gymansium ) asked me:
- We will see you at the ryssträningen "russiantraining" for tomorrow morning by 8.30?
- Yeah, I answerd, I am still here then, my bus should have go then but I can take a later bus.
- Fun, then we will see you there then, you know were we are.
So I started this day with a training at the gymasnium, and as always before, I am the most untrained of all of us there. Haha.
Then efterwards i came home and ate and wrote the whole long story in swedish here at my blog, and and went to the gym after. I did a good conditionsession. I went back home and ate again and I had so myuch energy and felt that the last training today should be great.
The training started good, but after a while I felt that all my energy fell of from me and I started to feel sick. Probably hadent I ate enough for my training. So the last session didnt became that good i have planned.
I went back home again and ate a little, and now, after some hours im totally too tired, so when this text is ready, I think I am going to bed. So all my energy will be uploaded again for tomorrow. I will write again when I got something to tell.
Trött efter dagens träningar....
Vi börjar med gårdagen...
Jag for som sagt upp till storuman för att träna armbrytning med klubben. Kom dit, var ett härligt gäng på plats och jag var i bra form. Synd nog fick jag inte köra allt för slut på mig då. Men det var härligt ändå, blir att fara dit nästa torsdag och sen sppendera fredagen med Frida som då har ledig dag på fredagar så det blir en fullfarts fredag. Bra uppladdning inför tävlingen på lördagen.
Dessutom igår i slutet av träningen så sade Leif te mig:
- Visst är du med på rysssträningen i morgon bitti halv nio? (ett av träningspassen på armbrytargymansiet i storuman).
- Ja, jag är ju kvar i Storuman då, skulle ju ta bussen hem då, men jag är ju kvar här. Svarade jag
- Bra då ses vi halv nio i morrn, du vet ju vart vi håller till.
Så dagen började med att jag tränade med dem på skolan på morgonen och som vanligt var jag mest otränad av dem alla. Haha..
Sen for jag hem, åt, skrev min lååånga berättelse här på bloggen på svenska och sen for jag ner på gymmet. Körde ett härligt konditions pass. Sen for jag hem, full av energi och åt igen sen åter igen dags för dagens sista träninsgpass som jag såg fram emot rejält.
Det började bra, sen kände jag att all energi bara föll av mig. Hade verkligen noll ork kvar. Jag började må illa, troligtvis för att jag idag inte lyckades få i mig tillräckligt av vad jag hade behövt få i mig på grund av all träning. Så sista passet blev väl inte det bästa direkt...
Jag for hem och åt, lite granna, och nu är jag efter några timmar supertrött så ska nog i säng så snart som möjligt. för att återfå den energi som jag vet att jag bör besitta. Nu blir det mer skriveri en annan dag, först engelska, sen mer då jag har mer att säga...
2006 var året...
I början av året så bestämde sig jag och två kompisar att vi inte skulle äta något godis alls på ett helt år. Om någon av oss bröt det så skulle denne få allt hår på huvudet bortrakat. Ingen av oss åt något godis det året.
Jag planerade också att börja träna i den klubb som Malin Kleinsmith skulle starta och hon var och är en någon som jag har sådan otrolig respekt för. För mig var hon då en riktigt stor armbrytare och att träna med henne, var en sensation. I början av året så hade hon en intervju, för någon engelsk radiostation tror jag det var, hemma hos sig och hade då satt upp en träning i samband med det, så jag och några fler armbrytare var då där och efter intervjun körde vi på med träning. Det var stort för mig, för jag minns att min engelska inte var så bra, eller jo bra var den säkert men jag vågade inte använda den i samma utsträckning som jag gör nuförtiden.
under den träningen säger hon till mig:
- Du kan inte vara så långsam, för fortsätter du att vara det, då kommer du förlora varenda match framöver.
Vi gjorde några startövningar och en som vi gjorde hade jag ca 10 starter och jag förlorade ungefär 9 stycken, så att vinna en av tio matcher var ju inte att kallas snabb. Som sagt, jag var LÅNGSAM. Klubben startas upp och träningarna består mycket utav boxning-övningar och många startövningar och sen även självklart all vanlig brytarträning. In blev bara starkare och starkare och jag förlorade även vikt det året, sammanlagt gick jag ner 7 kg och fick som sagt mycket mycket starkare.
I slutet av april var det dags för SM, och då var planerna mina att gå i -70. Jag lyckades inte emd det för på invägning vägde jag 70.4 och med enbart en timma kvar av invägning så kände jag att jag har ingen möjlighet med detta. Så Jag tävlade i +70 kg i junior klassen. I senior klassen däremot skulle det ju bli så att jag skulle tävla i -80 men den tjej som skulle tävlat den klassen var sedan länge invägd och klar och såg då att hon var själv så hon gick då upp en klass till +80 för att få lite motstånd. Så då vart jag själv i -80 och i -70 i sneior så var där med bara en, så vi tog det gemensamma beslutet att båda två skriva upp oss i +80, eftersom vi båda ville ha fler att tävla emot.
Jag var inte glad då planeringen min spruckit. Så det blev så att jag tävlade i +70 kg i junior och +80 kg i senior. I juniorklassen var vi två stycken och i senior var vi 5 tror jag. I junior vann jag i båda armarna och hade då kvalat till svenska landslaget och i senior kom jag 4&5. Det var som sagt inte den bästa dagen för mig, men jag var iaf i landslaget och hade nu möjlighet att göra mitt mål, nämligen att få tävla på VM i Manschester i England i okt-nov.
På försommarn så hade vi en "showdag" och tävling i Stockholm. Det var både en nybörjartävling och "proffstävling" och vi lärde även ut armbryning under den dagen. På plats fanns även fler sporter och det hela kallades "nationaldagsspelen".
Då jag hade en mindre skada i min vänstra handled så tävlade jag abra i höger arm och jag ahd etvå andra motståndare i min klass. Zhanna från lettland och Felle från Flen (då e-tuna). Jag kände mig inte helt i form då och var rejält nervös eftersom jag visste att jag inte skulle ah en chans allt mot någon av dem. Då hade Fleicia redan hunnit vinna medaljer från både EM och VM i både junior och seniorklass.VAd Zhanna hade vunnit innan dess minns jag inte men även hon är en duktig armbrytare.
Mina resultat från den tävlingen var att jag Zhanna en hård match och jag gjorde även något som jag aldrig hade gjort innan, nämligen vinna över Felicia. I blev rejält glad och då visste jag, att nu kan jag, det var ömöjligt. I över ett helt år innan så hade hon vunnit varenda match mot mig.
Året fortsatte som vanligt och det var inte det året med mest tävlingar för mig. Jag fortsatte att träna hårt och började också träna på gymmet på skolan. Jag blev bara starkare och starkare och drömmen om att få tävla i England kom bara närmare och närmare. Mina mål för den tävligen var att vinna över Engelskan, Dawn Higson (2004 års junior världsmästare i +67 kg, som klassen då hette.) Vi hade kontakt över MSN och hon visste mycket väl vad jag drömde om.
Nordiska Mästerskapen var ungefär 2-3 veckor före VM och jag var så nervös inför invägningen. Allt jag ville var ju att denan gång få tävla i -70 kg. Under veckan hade jag legat kring 67-68 kg men jag vågad einte lita på att dte skulle hållas där. Det gjorde jag, på 60 någonting vägde jag in, troligtvis 68 eller så. jag vart såglad då jag hörde att dte var under 70kg så jag hörd einte vad dem sade för något. Jag blev verkligen glad då och såg då fram emot att tävla.Då var dte bara dags att betala invägningsavgiften.
Jag ringde mamma och berättade att jag hade klarat det. På tävligen slutade jag 3 höger och 4 vänster junior och 2 höger och 3a vänster senior. Den som kom trea i vänster i junior var en tjej som jag då tränade ihop med och jag visste att detta var exakt vad hon ville. Jag var otroligt glad för hennes skull.
VM närmade sig med stormande steg och i sista minuten fick jag helt klart för mig att jag hade råd att åka. Jag fick efter mycket planering ihop pengarna som behövdes för resan. Nu fanns ett nytt problem, min vikt. På SM hade jag ju kvalat in i +70 junior och skulle även tävla -80 senior... jag vägde 67kg, vad skulel jag göra? Att tävla i en tyngre viktklass än jag väger är inget hinder, det är däremot ömöjligtatt väga in för tung. Så det behövde jag inte oroa mig om, jag ville bara själv mentalt ligga så nära 70 som möjlig tom helst över.
På invägningen i manschester, var jag verkligen nervös och jag hade ätit rätt mycket under dagen för att va så tung som möjligt. VÅgen visade 70.4 och lugnet lade sig över mig.
Tävlingen startar och jag gör mitt bästa... Äntligen ska jag få möta Dawn Higson, i höger arm (jag tror det var höger iaf.)
Jag var så laddad och hon likaså, nu skulle jag göra det jag hade tränat på hela hösten.Vi greppar upp och 'ready go!' Jag vann, efter det gav jag henne en ordentlig kram.. Nu hade jag gjort vad jag var där för att göra.
Dawn kom ner efter mig från scenen och börja prata med mig. Jag såg att hon grät och då sade hon:
- Titta på mig, se vad du har gjort, du har fått mig så glad för din skull, jag gråter av glädje. Sen gav hon mig ett värmande leende. Hon visste mina mål, hon visste hur mycket det betydde för mig. Vi krama om varnadra ordenligt och var båda lika glada. Malin som även kände Dawn kom fram till oss och frågade:
- Vem vann?
Jag svarade att det hade jag gjort, hon hade bara inte förstått vem vinnaren var eftersom vi båda var lika glada. Malin visste också mina mål men hade inte förstått att detta var första gången och förstod inte heller varför Dawn grät,om hon nu var glad. Så när jag hade berättat så skarattade Malin och sa till mig:
- Jag trodde du hade vunnit förut, jag fattade inte att detta var din första gång.
Mina placeringar i junior klassen blev 4 i höger arm och 6a i vänster arm, av 12 deltagare. Detta var junior +70 kg och min tävlingsvikt var 67-68 kg.
Två dagar framöver tävlade jag senior, först vänster ena dagen och sne höger dan efter det. Vänster var där inget att berätta om mer än att jag gjorde mitt bästa men förlorade två raka matcher och åkte därmed ut. Min handled var skadad och gjorde rejält ont och jag hade gjort mitt bästa så jag var inte missnöjd över det resultatet.
Sista dagen, dag nummer 3 så sitter jag på morgonene vid frukostbordet och har en ehögeraxel som värker så förbannat mycket och att lyfta armen går inte att göra. Satt vid bordet och sade tyst:
- Aj, usch, aj det gör ont, aj... Jag sa så för mig själv eftersom jag skulle tävla den armen den dagen. Min enda tanke var att "nu är detta över."
Malins om satt mittemot mig sa med iskall röst forfarandes tittandes ner i hennes tallrik:
- Sluta klaga, ska du lämna W.O.?
- Aldrig, svarade jag.
- Men dåså, sluta klaga. Du har två val, antingen lämnar du in W.O. och är besviken över att du inte tävlat, eller så tävlar du. Fokusera inne i dig, och omvandla all smärta till styrka. Jag vet att du inte kommer vilja lämna W.O. så varför klaga. Vill du göra ditt bästa fokusera då på andining, adrenalin och omvandla all smärta till styrka. Tänk att all smärta är styrka. När hon sade så, tittade hon inte överhuvudtaget på mig och rösten var iskall.
Min respekt från henne hindrade mig från att våga säga något. Tävlingen tog vid och en liten stund före min klass skulle ropas upp så började jag med att ladda som Malin sagt. Jag laddade upp genom att tänka, all smärta är styrka, all smärta är styrka. Höll stenhård koll på andningen och gjorde detta om och om igen. Jag vann min första match Och förlorade den andra mot en kvinna med ett konstigt grepp. Jag visste inte var hon var ifrån, det enda jag visste var att jag inte hade gjort helt rätt den matchen så jag var lite besviken på det eftersom jag visste att jag skulle vinna över hon om jag bara gjorde rätt. Jag vann två matcher efter det och sen den sista matchen möter jag henne igen, jag känner igen henne på hennes mystiska grepp. Denna gång gjorde jag allting rätt och gav henne en rejält hård fight. Jag förlorade dock, men eftersom jag gjorde allt jag kunde så fanns inget att va besviken över.
Efteråt var det flera som sade till mig att jag hade gjort en grym match mot ryskan. Allt jag visste var att jag inte hade mött en ryska. En tjej jag tränade med bad mig le och få mig att visa mig glad.
Vad jag inte visste då var att jag var i chock. Jag var jätteglad men jag fick inte fram ett leende. Ingen trodde på mig då jag sade att jag var glad, eftersom det tydligt gick att se att så inte var fallet. När jag sedan satt på bussen på väg till hotellet så kände jag inom mig att något var fel, jag kunde bara inte sätta ord på vad det var.
När vi kom tebaka till hotellet,gav jag vår landslagskapten en kram och sade att jag tyckte att han hade gjort ett bra arbete under veckan. Jag stannade utomhus och fter några minuter började jag gråta. Jag visste inte varför, jag kände mig ju inte ledsen över huvudtaget. Jag satt där och funderade en stund. Efter ca 15-20 min släppta all tyngd från mina axlar.
Den enda jag hade förlorat mot den dagen var ryskan, i seniorklass -80 kg, henne som jag hade matchat upp, kvinnan med det märkliga greppet. Jag var stolt, för första gången i mitt liv var jag riktigt stolt över något som jag hade gjort. Jag grät inte för att jag var ledsen, jag grät av glädje. Nu i efterhand är den känslan ett underbart minne.
När jag efter en stund kommit in i lobbyn på hotellet, frågade mig några vad som hade hänt. Tårarna började rina igen och jag kunde inte hindra det, jag berättade hur det låg till. Det tog ca 10-15 min innan jag lyckades sluta gråta.
Det året är ett av dem mest betydelsefulla åren i mitt liv. Jag visste även då att jag kunde göra bra resultat på dne stora mästerskapen. Jag hade placerat mig som 11a i vänster och 7a i höger i senior -80 kg, och som sagt min matchvikt låg i kring 67-68 kg. Den veckan betyder fortfarande så mycket för mig. Jag lärde mig en massa saker och jag lärde också känna flera nya vänner. Dessutom hade jag pratat väldigt mycket engelska och jag kände att den hade utvecklats och blivit riktigt bra.
Det året hade jag gjort saker som jag innan trodde var omöjliga. Dessutom lärde jag mig, "vill jag nå mina mål, så måste jag bara tro på dem göra mitt absolut bästa. Sen kommer dem att nås."
Nu ska jag äta, för att sedan bege mig till gymmet och efter det blir det armbrytning ikväll... Uppdaterar mer då...
More updates for to night...
The year was 2006
Here I will tell a Story that tooked place during 2006, a very meaningfull year for me. So much happend.
In the starts of the year me and two friends planned that we during this year Should eat NO sweets at all. If someone of us did. We should shave of all the hair on the head. Can tell you that none of us ate sweets that year.
I were also planning to start in the club that Malin Kleinsmith wanted to started up then and she was one I had SO much respect for then and still have. She was then for me a GREAT armwrestler, and that I should start train with her were huge. In the start of the year she sould have an interview for some english radio station I think, and she had some other armwrestlers at her home then so we afterwards had the training. That was cool for me, and my english were not good, hehe or I was not that brave so I dare use it in the same level as I do now.
During that training she told me:
- You can't be that slow, if you continue being that slow, you will loose every single matches in every competition ahead.
We did an start-excersice then and I was worst on that, I think I did 10 starts and "won" only one. Haha, I was SLOW.
The club starts and at the training there are many box-exercises and many start-exercises and all the regular techniquetraining. I became even more stronger and stronger and I did loose some weight. During the whole year I lost around 7 kg. And got much more strenght.
The Swedish National were in the end of April and then I planned to compete in -70 kg. I did not succeed with that and at the weight in i weight 70.4 kg. One hour left and I thought I couldn´t not loose the last 4 hectograms. I competed in +70 then. In the seniorclass both me and that woman who should have compete in -70 went up a class, because we were all alone in our each class. So we diceded that we both wanted more oponnents so we write us in +80 kg. It should have been me and some other girl in -80 but when she first saw she should have been alone (cause i should have compete in -70kg) she wrote her up in +80.
I was not that happy of not compete in the class I planned for. So I compete in +70 kg junior and +80 kg senior. In juniorclass that was only me and one other girl and in senior we were 5 women I think in that class. I won in my both arms in the junior and qualifiy to the swedish team and I came 4 and 5 in the senior. It was not the best day for me, but I were in the Sweden Team and had my goal for the Worlds in Manschester in October-November.
In the early summer we had a "showday",and competition in Stockholm, we both had an beginnercompetition and a procompetition and we also learn out and showed armwrestling. There were also other sports and the whole event were called "Nationaldays game".
Beacuse my left wrist were quite injured I only competed in my right arm and I had two other competitior in my class. Zhanna from Latvia and Felicia "Felle" from Flen (then eskilstuna) and I didnt felt that great in my arm or anything so I were real nervous and I knew I could not win over any of them.
Then Felicia had medals both from the Europeans and the Worlds in both junior- and seniorclass and Zhanna were also a great armwrestler, I cannot remember what she had won before that.
My results of that competition were that I gave Zhanna a hard fight and I did what I have not done before. I won over Felicia. I became real happy, and then I knew, now I CAN, it is not impossible. Over a whole year before she had won over me in every single match.
The year went on forward and it was not the year with most competiitons for me. I continue to train hard and also starts to train at the gym in my school. I became even more stronger and stronger and my dream of compete in england became closer and closer. My goals for that competition were to won over Dawn Higson from England, (2004 years junior world champion in+67kg - class was like that before). I had contact with her over msn and she knew what I wanted.
At the Nordic Championship around 2-3 weeks or so before the worlds I were so nervouse about the weight in. All I wanted this time was to compete in -70 kg. During the week my weight had been 67-68 but I did not thought I could make it. I did, something over 60 did not hear what they say, I could have been on 68 or so. I beacme real glad when I heard I was below 70 kg so I just went forward to pay the fee for compete.
I called my mum and told her that I did it. That day I came 3rd in my right arm and 4th in my left in the juniors and in the senior class I came 2nd in right arm and 3rd in left arm. I was happy then, the girl who came 3rd in left arm in the junior were one I trained with and I knew she wanted that. I was glad for her sake.
The worlds came even more closer and in the last minute I knew I could travel there. The economic were real close to stop me from compete there. But in the end I got all the money I needed. Now I had a new problem instead... my weight.. I should compete in +70 kg junior and -80 kg senior but I wegiht 67.. what should I do? I did not wanna be to easy. I should comepete in those classes without problems beacuse I can go up a class if im too easy, but not contrary. So that was cool.
At the weight in, in manschester I were real nervouse and I had ate so much and when the scales showed 70.4 I was calm.
The competiton begins and I did my best... Finally there were my match against Dawn Higson in right arm (think it was that arm).. I were so loades and she too, now I should do what I had train for during the autumn... We take our grip and 'ready go!' I smashed her down and after that I gave her a real big hug... I had done what I was there for...
She came after me from the stage and started talk to me. I saw her crying and she said:
- Look what you have done, you made me so happy for you, I cry of happiness. And she gave me a big smile.
She knew my goal and knew how much that meant to me. We hug eachother for long and were both the same happy. Then Malin comes to us and asked:
- Who won?
I answerd that I did, but she hadn´t realize who won beacuse both were the same happy.
She also knew my goal for that competition but she hadn't understood that I never done that before and when she saw Dawn cry she asked her why and I told her it was because I finally won. Malin laughed and said:
- I thought you had beat her before, I didn't understood this should been the first time for you.
My places for that competition became 4th in right arm and 6th place in left arm, junior +70 kg and my compete weight were 67-68 kg.
The two days after I competed in senior, in left arm isn't that much to say. I lost two matches in row and came on 11th place but my wrist were injured and it hurt. But I did my best and was not dissatisfied over that.
The last day, day number three. In the morning one of my shoulders was hurting alot and I sat by the breakfast table and said
- Ouch, it hurts, uuh... I said that most for my self, because I couldn't lift my right arm, the one I should compete with that day.. 'haha this is over' was my only thought.
Then Malin sat opposite me by the table and she looked down in her plate and said to me without watching.
- Stop, complain, you wanna leave Walk Over?
- No, not at all. Were my answer.
- Then stop complain. You have two choises, eather you leave Walk Over and became dissastified over your choise or you compete. Focus deep inside you and make all the pain became strenght. I know you not wanna leave walk over. So why complain? If you wanna do your best. Focus on the breath, your adrenaline, and think all can be strenght, all your pain is strenght. When she said that she didn't look at me and her voice were cold as ice.
I had that respect for her so I didnt said anything. The competition started and a few while before my class should start, I began my load up. I focused on the breath, and thought that all my pain was strenght... I did that over and over again. I won my first match and lost the second one against some woman who had a strange grip. I didn't know where she came from. And I had done some things that were not good. I werent that satisfied over that match and knew I should have won. I won two more matches and then I met her again I did much more better now but I lost, but now I was satisfied.
After that, some in the team told me I did a great match against the Russian women, all I knew where that i haven't met a russin one. One girl I trained with beg to smile ant that I should be happy.
What I didnt know then where that I was shocked. I couldn't smile but I felt happy. But noone belived me because I didnt look happy at all. Hehe. When I sat on the bus later that day, I felt inside me something was wrong but I didnt know what.
When we came to our hotel, I gave our team captain a hug and told him he had done a great job during that competition. I stayed outside alone and after some minutes I started to cry. I didnt know why beacuse I weren't sad at all. I sat there and thinking... After around 15-20 minutes all droped of my shoulders.
The only one I had lost against that day, in the senior class, was the russian woman, the one I gave a hard match, the one with that strange grip. I were proud, first time in my life I was real proud of something I had done. I cried beacuse of happiness. Now afterwards that feeling were great.
When I came inside the hotel some asked me what happend, why I sat outside alone. I told them and start cried again. I couldnt stop it. I just cried and cried for 10-15 minutes more without any choises to stop it.
That year was one of the most meaningful year in my whole life. And I knew I could do good results at the big championships.. I ended up 11th place in left arm and 7th place in right arm senior with 14 competitors -80 kg and my weigtht were as I told you below 70 kg. That week, is one week that still means alot to me, and I learned me alot of things and I also learn to know more friends then. And I had spoked ALOT of english, and felt it hade became good.
That year, I had done what I earlier thought was impossible for me. And I learn me that 'If I want reach my goals, i just have to belive in that and do my absolutely best. Then It will work.'
Now its time for me to eat and I write this story in swedish tomorrow. I will travel to Storuman and train there and I'm back home tomorrow.
En ny vecka full av träning.
Däremot så var jag totalt slut i huvvet och seg och jag använde min engelska på msn den kvällen och haha, den var inte på den nivån den ska ligga. Så jag kände att det var bäst för mig att vänta med updatering här tills jag hade lite mer energi igen så då blev det nu idag.
Denna vecka är som sagt full av ny träning och ser ut såhär:
Måndag: Armbrytning i Storuman
Tisdag: Armbrytning och gym i Lycksele
Onsdag: Vila ev studier
Torsdag: Gym
Fredag: Vila och ev Studier
Lördag: Gym
Söndag: Vila och ev studier.
Jag hoppas att detta "schema" fungerar. 31 jan är jag som jag nämnt tidigare i A-plog och tävlar och då har jag en plan som jag hoppas ska fungera eller iaf att det slutar som jag önskar.
a new week with more training...
After the last time at the gym, I were sooff in my head and nothing worked, I couldnint even write at english then so i waited with an update until I was uploaded again.
This week with training will look like this:
Monday: Armwrestling in Storuman
Thuesday: Gymtraining and Armwrestling here in Lycksele.
Wednesday: Rest from training might studies.
Thursday: Gymtraining, might studies
Friday: Studies
Saturday: Gymtraining
Sunday: Rest....
I hope it will be a superweek. And the Saturday after this week am I in Arjeplog at a competition and there I've got a plan that I hope will work or at least that it end how I wnat it should do.
Imorgon är det träning igen...
Min vecka har sett ut såhär:
Måndag: Gymträning, nja, inte så hårt som jag planerade eller hopapdes att detskulle blitt, bra men inte riktigt hundra.
Tisdag: Armbrytning, jag började köra hårt, men sen när Diana kom dit så började hon och jag göra något som vi är duktiga på... nämligen kackla, Så vart mest prat, TRÄNINGSPRAT. Vi bröt lite sedan med varandra,
Onsdag: Har nu börjat ett fem veckors program med hårdträning med Diana och henne pojkvän. På gymmet, körde vissa nya övningar och vissa var lite annat än hur jag kört dem förut. Vart ett riktigt skoj pass och jag tror det är givande för mig.
Torsdag: Eftersom jag läser på distans så har vi ca 2 dagar/termin då vi ses på skolan och har fullt upp med föreläsningar där det kom självklart denna vecka. Så har vart där nu två dagar.
Fredag: Återigen än på skolan och föreläsningar hela dagen. Imorgon är det gym igen. Längtar efter träning eftersom jag inte tränat sen i onsdags.
Nästa vecka: Armbrytning måndag och tisdag... JAG VET, inte det smidigaste att bryta arm två dagar på rad, men denna gång blir det så. Jag hoppas dessutom att mitt träningsschema ger resultat för mig, fungerar det för mig, fortsätter jag även efter World Challenge. Kanske med Diana och hennes kille eller själv, beror på hur det känns då.
gym tomorrow...
This week haven´t been the best start as I wrote last time.
The start with my workouth became no good, or good but not great.
This week of training/workout:
Monday: The gym, it became good but not that extrem hard as I planned it should be.
Thuesday: Armwrestling, no hard, in the beginning it was, but one of the girls, (Diana), and I started a conversation (About training), but she and I can talk for a long time when we start. So after a long while we trained a little.
Wednesday: I started a five week long training schedule with Diana and her boyfriend at the gym, I did some things I havent done before and other things in better ways than I have done them before.
Thursday: I have been at the school, I study at distance so there are two days every terms and now I would be there again.
Friday: Also today at the school. Have not trained since wednesday. Tomorrow I will work out at the gym again with Diana and her boyfriend.
Next week: Armwrestling Monday and Thuesday. I know it is not the best to train armwrestling two days in row, but next week it will be this way. I will also train 3 or 4 days at the gym. Hope this training schedule works for me. If It does I will continue after World Challenge. Or I might do this but on my own. Who knows?
Hårdträning var det ja...
Min s.k. hårdträning började idag och jag hade te en början planerat att dra te gymmet på förmiddagen men eftersom jag vaknade kl 11 så kände jag att det tidiga passet fick planeras om och bli ett kvällspass istället.
Hela dagen har jag bara väntat på att fara te gymmet, och sen när det väl var dags var jag så himla sugen och sen vart det inte som planerat...
Efter ca en timma så var jag rejält uttråkad och det kändes inte som att något gick min väg där idag, ska dock i morrn försöka se om jag kan dra med någon, är ju ändå roligare att ha med någon tycker jag, men får se hur det ter sig...
Hur som haver.... ARMBRYTNING i morrn...
The start of hardtraning....
Woked up by 11 am, I wanted to woke up a little bit earlier so I could have been at the gym then, but no no.
All day I have been so excited to go to the gym, but I planned that I Should go in the evenging instead and I did. 1 hour at the gym and it felt so boring and I felt that weak and were totaly exhausted already in the beginning. Tomorrow I will see if I can go with someone there. I think its so much more fun to have someone with me. Now I will eat and then I update in swedish....
Tomorrow....... ARMWRESTLING traing again
My goals for 2009
In swedish I have been writting my goals before but here I write them in English. But this time I will only write my goals for this year, 2009.
- By the end of the year I wanna have 100% of energy so I can train Hard and com up to a new level.
- When rhis year are over I wanna feel that kind of adrenaline by the competition table, and also have that good feeling again that I REALLY wanna compete. (I won't compete at the swedish championship, and l also not going to qualify to the Team Sweden this year beacuse of that I don't feel the adrenaline at the competition. But the other reasons are that my last year with work out ahs been wretched and also beacuse that my body turned of after the Worlds 2007.)
- I wanna be in a great shape for -70kg to the Swedish Championship (which also is the time to qualify for the Swedish Team) 2010 and be in the best shape ever.
- Win against Linda sometimes during this year. Have lost many finals against her the last years. Now its my turn to WIN
- I will also have all the injuries that I have during all those years to became healed again.
- I also Wanna focus more on my education and build a plan for how I wanna do with my work as a coach in the future.
If there are more goals, I will write them up as soon as possible.
Mål för 2009
Hahaha, återigen klottrar jag ner mina mål. Dessa är dock bara vad som gäller för i år, 2009 dvs.
- Jag vill orka träna fullt igen när året är slut och då vara vid en nivå som jag aldrig vart vid förut.
- Återigen när året är slut, känna den där adrenalinkicken vid bordet på tävling och ha ett så ordentligt riktigt tävlingssug igen. (Skippar SM och landslags kvalificeringen i år av just den anleningen att det saknas och att senaste året med träning är uselt och att kroppen lade av efter VM 2007. )
- Vara i grym form för - 70kg inför SM 2010 och Starkare än någonsin.
- Bryta ner Linda någon gång under detta år.
- Få alla de skador som spökat för mig under åren är bra och vid årsskiftet vara läkta igen.
- Fokusera på skolan mer och se till att bygga upp en plan för hur jag vill göra med jobbet som tränare senare i livet.
Kommer jag på fler mål så kommer dem att skrivas upp någon gång här framöver.
From next week... HARD training/ Nästa vecka... Hårdträning
________________________________________________________________________________________________
Från måndag börjar min hårtdträning för World Challgenge, jag hoppas att planeringen fungerar för mig. Inför den tävlingen måste ja förlora en del i vikt och behöver öka lite i styrka. Dessutom har har planerat exakt vilka pass som ska vara extra hårda.
home sweet home
2008 werent the best year for me at the competitions. Sure the results has been goos, but when you the day after the competition even more exhausted then normal you feel something is wrong. I had no power for training and the competitons sucked at least when its about my competeing power.
This year will be a year with only "small" competititons, yes World Challenge is a big one, but i compete there only because its the first time and its in Sweden. I even got a competition in the north village Called Arjeplog in January 31th.
Except these two competitions I might compete in two other small competitions. Wild Arm in Storuman (around 100km northwest from where I live), in the end of june or beginning of July and Vindelälvsbrytet in Sorsele (around 70 km north from Storuman).
All those years I have been armwrestling I have had a lot of injuries so I will also have this year to let it heal so I next year are stronger then ever and take my first medal at the Europans and got something better than my earlier 4th places.
Hemma igen...
Jag kom hem idag efter en lång tripp nere hos föräldrarna i Stockholm. Jag har lyckats börja hårdträna igen och att det skulle kunna bli så här hårda pass det trodde jag aldrig. Har nu haft sedan oktober/november 2007 haft verkliga problem med träningen. Viljan har funnits -oftast- men ingen kraft. Detta blev efter mina VM medaljer. Det tog för mycket energi på mig. Både på tränings- och tävlingsnivå har jag legat nere med kapacitet under merparten av 2008. Så Ifjol var ju inte det bästa tävlingsåret för mig. Därför så ska ju jag i år inte tävla på de "stora" tävlingarna, bortsett Worldchallenge, eftersom det är första gången den arrangeras.
31 januari kommer jag att tävla i Arjeplog, en tävling jag länge tvekade på att köra men det är ingen stor tävling så den klarar jag nog av att tävla på. Och sen så var det en av de få tävlingarna jag i förväg hade planerat för detta år. De andra tävlingarna utöver de två tidigare nämnda som jag eventuellt kommer att ställa upp på i år. Detta är Max med tävling för mig och fler blir det inte: Wild Arm-Storuman slutet av juni/början av juli och Vindelälvsbrytet-Sorsele i mitten av juli.
Visst kommer jag befinna mig på andra tävlingar såsom svenska mästerskapen men tävlan blir det inte eftersom jag måste låta kroppen vila. Sen har jag haft för mycket skador genom åren så ska se till att få dem läka med. För att sedan nästa år vara i grym form till Europamästerskapen där målet är att ta minst ett brons. Alla mina 4e platser från tidigare EM har gjort att jag nu vill ha min första EM medalj.
Bilder/Pics
Här kommer några bilder... Inte många men några iaf.
Here comes some pics, not many but few at least.
My Profilephoto at/Min profilbild på www.worldchallenge.se
En annan bild jag tod inför Worldchallenge /One other picture I tooked for World Challenge
Jag och Novie på armbrytarträning i Stockholm/Me and Novie at the armwrestling training in Stockholm
Hårdträning och nytt år/Hard training and a new year
Igår satt jag och planerade min träning inför World Challenge 8 mars och kom fram till att den kan bli ruggigt bra om det går som planerat.
I tisdags tränade jag, trots att jag gick på penicillin, all styrka fanns inte helt och hållet, men det gick väl hyffsat ändå. Ska inte klaga. Idag for jag och Novie på träning och det vart ett riktigt bra pass. Länge sedan jag hade ett pass som detta iaf ett armbrytarpass som var som detta. Men jag tror att jag kommer ha ordenltigt träningsvärk i armarna mina sen. Men det gör inget, det är bara härligt för då vet jag att det vart ett riktigt bra pass och såna har jag längtat efter lääääänge...
Bilder kommer att komma upp från dagens träning, lägger upp dem i morgon eller så. Orkar inte nu.
_________________________________________________________________________________________________
Yesterday I sat and planned my training/workout for World Challenge March 8. and I know if it works it will be super great.
In thuesday i trained armwrestling, but beacuse of that i eat penicillin for my tonsillitis id didnt went that good for me, werent that strong then but i cant complain. Today me and my armwrestler friend Novie went at the training again and I had a fantastic hard training. Long time ago since I trained that hard. I suppose my arms will be acing tomorrow haha, but if they do, the training has been really good.
I tooked some pics at the traing and I will put them up here tomorrow or so.
