5e plats och vikariat start i morgon

I lördags tävlade jag för första gången på 11 månader ganska exakt. Med extrem nervositet, ca 2-3h sömn i kroppen så VISSTE jag att jag skulle åka ut på två raka förluster. Fanns inget tvivel om den saken. Jag laddade upp inför första matchen som många gånger förr. Fokus på andningen och adrenalinet, vilket jag saknade denna gång liksom jag gjort i över ett år. Så det gjorde inte så mycket.

Första matchen, hade lindat vänsterarmen utanpå gipset och lagt en 2 kompresser i handen så jag skulle avdämpa trycket i handen så jag kunde hålla i handtaget. Så fort jag ställde mig vid bordet stod jag helt rätt med kroppen. Höll dock i handtaget som då jag var nybörjare. Men annars kändes allt rätt, trcket ja la i motstyåndaren hand, bakåtdraget, stabiliteten. Men jag visste jag skulle förlora. Jag kände att ger jag bara allt så har jag tur. Starten går å jag vann...  Med lite säkerhet i mig så vinner jag även 3 till matcher. I efterhand är jag rätt nöjd ändå. Jag har tränat en gång sen i mitten av december, å de va dagen före operation. Tisdan före tävlingen så testade jag att jag överhuvudtaget kunde greppa om handtaget med vänster hand, vilket jag kunde. 

Jag slutade på en 5e plats, helt okej placering med 11 deltagare. 

För några veckor sen utmande jag hemmaklubbens 2009 års Världs Mästare i Master -80 kg höger arm. Vi har mötts förr å jag är den som alltid gått vinnare från matchen. Hon har som haft nån "spärr" då hon mött mig, inte som nån slags respekt, mer som att hon int får i sista växeln ungefär å de bara int fungerar. Min tanke var att detta skulle va en nötning för henne att INTE ha det denna gång. Denna gång, vi mötytes en gång i den "vanliga" klassen (damer +60 kg) å sen i 2 s.k. Superfights. Jag bröt ner henne även denna gång. Men nu fanns ingen spärr. Hon gav allt hon hade för dagen. Efteråt frågade jag henne om det blir en revansch match om ett år, å he sku de då bli.

Denna glöd är se härlig att känns, att se nån med inre vilja verkligen vilja utvecklas. Att sån pepping och support som leder till detta finns är skitviktigt.

Jag tog stygn och gips i måndags, och nu har jag enbart stödskena kvar, känns skönt å slippa ett bylsigt gips, men men. Börjar mitt 3veckors vikariat på dagis i morrn. Har jag tur så har jag kanske ett till vikariat på samma dagis, ganska direkt efteråt som löper terminen ut. Vi får se hur de blir med det.

På tisdags kväll ska jag iaf nöta järnet i högern på armbrytarträningen, jag vill då komma i form med den till SM att iaf få igång ännu mer snabbhet å kanske lite explosivitet med. Bara så jag kommer igång igen.  

5th place and work start tomorrow

Saturday I competed first time in 11 months, nervous as hell and I KNEW for sure I would lose my 2 first matches. I still had the left forearm in plaster. I loaded in the same way as many many times before... Going in my own world, thinking and thinking, focuse on my breath, and reduces adrenaline, the adrenaline that didn't excist this time. But I didnt care, its normally nowadays for me not have any adrenaline.

My first match, I had wrapped my left wrist on the outside plaster and put a swab in hand to alleviate the pressure when I held the handle. I stood by the table almost the way a did as a rookie. I knew I had no chance, but. I won, after that match I realized I stood exactly as I used to do, I had full pressure in my grip, my feet were on right place, I did a quick start, a good looking match. I became so glad, this hasn't work for me at all, not this easy either on a training or on a competition... I won 4 matches and lost my second and 6th match, I think. I knew for sure I became 5th. Feels great, I haven't compete since 8th march last year and I haven't train more than once since my operation. And that were the day before, so acctually haven't I trained at all since that so I cant be dissapointed..

I did also few weeks away challenged The master Lady in the Home club for a "super match" on this competition. She became World Champion in Master -80 kg right arm.

She has always when we met in some mystical way "gived up". Not as she have respect it is more like the last thing isnt working, it's more that she did not get into the last gear and everything just stopped in some way... So I thought this would be fun for both me and her. And it did. First match, the "ordinary match" she gived me a fun results I won, bot all she give was  WAY MORE than she has done before.. So I knew it could be hard for me to win our matches.

We did 2 matches in the "super fight" I won both those too, but it was fun to feel her grips and feel she didn't gived up before. Next year on thier competition I hope she get her revenge.. I said to her just after our matches:
- A revenge match next year?  She answered:
- Yes and then you also have your left arm to use.

I love this feeling, to support others and feel the are motivated to refuse to give up.

Nex year I will for sure get a better place than a 5th place, at least in right arm. In left I hope just I won't hurt it again and have good techniqal matches. Who knows, I might even get good places too there. I have a year to train for that.  

Tomorrow starts my temporary job at the preschool, I will be there for 3 weeks, 15 days so it will be great, if I'm lucky I will be there even after this 3 weeks, the whole term, until the summer, I might know for sure In a week or so. 

Hope It works. 22th february starts my rehab-training, hope I can start compete again in july with my Left arm, would be fun if I could. But iuntil then... I will train my right arm even harder and also get LOT more quickness in the starts. Would be fun if I once again could be explosive when I start. Hard training on tuesday eve...  

Gammelsara

Träning tränarsyn och utveckling

RSS 2.0