Igar tävlade jag pa "over the top" slutade 3a i vänster, vilket för mig var väldigt förvanande, för jag kände mig inte alls stark i vänster, men jag gav allt jag kunde och mer än sa gar inte.

Sedan var det dags för höger och jag vanna alla matcher utom mot en tjej, Laura som var ifran tyskland, sa inför finalen laddade jag upp ordentligt mentalt för att atminstone vinna över henne i första matchen, Hon var ju sa mycket  mycket starkare än mig sa sku jag vinna en match skulle jag vara skit nöjd. Efter en hard först match, kände jag att nog var hon allt starkare men jag var eller rättare sagt kände som att jag hade mer fokus än henne. Sa jag behöl mitt lugn och mitt totala fokus och sedan fran förlorar läge i den avgörande matchen sa drar jag sakta men säkert ner henne i kudden i en match som gick i remmar.

Första matchen i finalen, blev först domaren grepp, sedan remmar-&dommarens grepp eftersom det fortfarande var vad som gällde. Jag vann, ett rejält skrik som var sa underbart. Sedan andra matchen sa höll jag bara fokus och gav allt, styrkan min var halva hennes sa jag kunde bara ge allt. Den blev i remmar som sagt och ur förlorarläge och drog ner henne, efter den matchen stod jag bara och skakade för jag var sa glad. Men jag var fascinerad över laura, sa himla duktig armbrytare som kan bli ännu grymmare om hon bara far fler tjejer att bryta emot och far ut lite lite mer pa tävlingar sa hon far testa pa "nya" armar.

Denna helg var fantastisk, kan skriva mer när jag är hemma igen. Far se vad som händer idag, en hockeymatch star iaf pa dagordningen.

Jag är underbart förbaskat glad.

Sitter här nu och har absolut minus 55 i fokus på båda ögonen och öronen.

karin ringde för en stund sen och jag hade ingen ork alls att prata med henne, kände helt enkelt bara att jag inte hade alls mycket att säga. Som sagt i morrn bär det av, först te träningen och sen te anna och sen far jag, Anna och Sarah te skavsta för att ta flyget ner te tyskland för att sedan ta bussen te mannheim och där möter camilla upp oss och sen jävlar är det tävling på lördag.

Är nervös som attans, vilket jag märker på min absoluta ickefinnanade fokusation på allt härikring mig. 

Träningen denna vecka har ju varit alldeles för låg, inge gym, inge armbrytning och inge laddning för fem öre. I förra veckan blev det 1 gympass, som inte ens gick bra, ett armbrytarpass som gick hyffsat, och sen små korta prmenader som borde varit längre & fler.

Jag hoppas att jag även införskaffar mig lite adrenalin nu tills lördag för annars är dena nervositet helt värdelös, det vet jag av erfarenhet. Jag hoppas att vi blir många i den viktklas som jag ska tävla i, än så länge vet jag 4 stycken, hoppas vi blir åtminstone det dubbla i antalet, är mycket roligare att tävla då. Tycker jag iaf, ju fler att köra mot desto mer energi måste tas fram, i båda armarna...

Sedan nästa helg blir dte tävling igen, den gången i flen och då har jags om mål att spöa, vad ska man kalla henne "hemmastjärnan" det är ju på hennes hemmaplan som tävlingen går, Felle, den brud som tog sitt andra vm guld ca 10 minuter före jag tog mitt första, vilken härlig känsla dte var för mig då, jag var mitt uppe i min laddning och änkte då banne mig inte kolla ngn match över huvud taget då men var så pass lugn att jag var tvungen att höjja adrenalinet lite för att sedan kunna fortsätta ladda. Jag känne rhur jag i mitt hejjand efår rejält höjt adrenalin och mitt i alltet där vinner hon, efter ett grattande te henne då hon var ere igen från scen efter att stått högst på pallen andra året i rad, ber hon mig gå att fortsätta ladda för min final. Jag vågade inte säga emot utan gör det så gott som direkt, lyckas under de sista minuterna ladda upp ordentligt innan det var dags för min final som jag tyvärr inte minns mycket av alls ändå trots allt vinner.

Felle, är en otroligt duktig tjej, som kom in utan att veta något om armbrytning för 4 år sedan och nu har flertalet medaljer från bla både em vm sm och nm på både junior och senior nivå. Detta då hon nu i år bara gör första året i enbart senior klassen. Hon har hållit en hög nivå alltid, frågan är bara för hennes skull, orkar kroppen hålla hennes nivå så många år till... Jag vet svaret och det lyder: - Den som lever och föjer armbrytningen får se det med egna ögon.

Ja, ni tycker säkert att det var ett tråkigt svar, men det är ju däremot sant. på tisdag kommer jag kunna meddela, här hur det har gått i helgen, med det kommer ev finnas antingen i gästboken, eller på framsidan av http://woasite.com för dit ska vi då meddela, hur det gått för oss tre starka tjejer på lördag.

I "truppen" finns;
2007 års Juniorvärlsmästare -70 kg dvs jag
2008 års Europeiska Juniormästare -70 kg Sarah
2008 års SM femma senior -70 kg- Brottar-Anna.

Jag hoppas att det kommer gå bra för oss tre, iaf är åtminstone jag där för att lära mig lite mer och få testa på "nya armar". Lägger inte upp nå krav, inte vänster iaf, höger vill jag som minst komma femma, allt över är bara bonus.

Nä, nu är jag förvånad över att jag lyckats skriva så mycket som jag gjort med tanke på att jag inte har någon ork till att knappt tänka. Ska nu dra och sova känner att jag behöver det.   

Vaknade vid 11 idag och och kom inte upp ur soffam förrän efter 2 då jag äntligen lyckades vakna helt och hållet. Genom frussen och fick en tanke: 
 - nej bara jag inte blir sjuk, vill inte det nu så nära inpå tävlingarna som kommer snart.

Igår kväll vart det inget springande, kroppen orkade inte vilket jag kände under min 45 min långa promenad, som avslutades inne på ica med att köpa fil.

Ikväll spenderade jag ca en timma på gymmet och körde ben och kondition, men inte var dte något kul. Kändes som att jag inte hade något där att göra.

Ska se till att gå ut och gå sköna promenader de dagar som är kvar innan tävlingen nästa lördag.

Ja, jag har ju inte skrivit här på ett tag nu, förra veckan var inegn träningsvecka för fem öre. Två dagar var jag i umeå på skolan och pluggade, och under resten delen av den veckan både före och efter umeå var Therese förbi här...
eller jo, vi var ju faktikst ner på armbrytningen då, men oj, utan mat i magen och ingen energi alls, för medans jag stod och höll på med maten kom jag på att det var träning så det var bara att avbryta matlagningen och fara ner på träningen.

Inget fungerade alls för fem öre, det var verkligen inte min dag/vecka att träna. I måndags skulle dte blivit gymmande, men då blev jag inringd på jobbet och efter den dagen så had ejag tvättning och ja, jag vet, jag borde dragit iväg på gymmet, men då kom Lisa förbi, vi pluggar ihop nu och hon går på skidakademin här i Lycksele, så det vart helt rubbat i träningsväg.

Idag, hopps jag kunna ha ork att dra ut och springa lite, och sedan i morgon är det gymmande som gäller. Igår var det som sagt åter igen armbrytarträning och då hade jag mat i magen, men det var mycket som inte fungerade ändå. Vet ej varför, så mycket nytt, som jag lagt ifrån mig senaste tiden, (året), och som jag nu får tillsagt, så det dröjjer nog några veckor innan jag helt kommit in i det.

På måndag far jag ner te Sthlm igen, för att sedan på Lördagen vara i Tyskland och tävla på "Over The Top", i Mannheim. Sedan har jag inte bestämt mig ännu om jag ska tävla i Flen veckan efter, skulle vara kul, men som sagt det bestämmer jag mig om när jag kommit neråt.

Imorgon blir det gymmet, och jag hoppas att det blir ett tufft pass, det är vad jag längtar efter att köra, det är ju så underbart härligt att när passet är slut vara genomslut i hela kroppen.

Så kände jag mig efter dagens konditionspass på gymmet. Jag började lite lätt med att cykla i tio minuter, vilket dock inte var så lätt.. hehe.... Var rätt slut redan då.

Sedan fortsatte jag att köra diverse olika benövningar på 4 olika "maskiner" och nog kändes det tungt. Som avslutning sprang jag på bandet i 20 minuter och sedan nedvarvning i 4, så jag var helt slut i kroppen efter det passet. Drygt 1½h var jag där och tränade och jag hoppas att jag kommer igång med ett likadant pass på lördag förmiddag. 

Jag kan säga att efter mitt löppass idag så kändes benen riktigt lätta när jag gick hem. Det tog inte länge förrän jag hittade en bra rutin i benen att springa, jag har inte sprungit på detta sätt sedan början av sommaren, och jag funderade medans jag sprang varför jag lade av med det en tid. Jag vet ju svaret på den frågan, jag jobbade natt och sov bort för mycket av vardagen. Kroppen min kom ur balans och någon vardagsrutin fullspäckat med träning kom aldrig in i det hela.

Har även lyckas läsa lite nu ikväll ang ledarstilar och lärandeteorier. Helgen blir till att läsa så allt är gjort på tisdag kväll. Idag känner jag att jag har lyckas få ett sådant träninsgspass som jag dem senaste månaderna har längtat efter. Att efter ett helt pass vara så dunderslut som jag var idag. Längtar efter kommande pass. både armbrytning och gympassen.

Idag.. nu... ikväll klockan är ca 21.15 och ja kom för ca 45 minuter sen hem från veckans Armbrytarpass och jag är helt död i fingrarna och händerna mina. Har kört ett så rejält pass, idag, iaf om jag ska jämföra med senaste 10 måndernas träningar... Idag behöver jag handmassage är riktigt mör i händerna, ordentlig sådan så att jag kan känna värmen i händerna igen... normal värme inte den jag har, konstant värme.

Är helt död nu i huvve mitt och jag ska nog egentligen snart sova funderar tre gånger på samma ord innan jga skriver det... ungefär så går min tankegång nu. Hehe, som sagt bör sova, det känner jag, men vill få iväg lite mail och så innan. Jag bör nog även läsa lite i böckerna för skolan med innan jag somnar så har jag iaf fått en liten del avklarad.

Igår vart det inge gym för mig och ingen träning alls, men MÅSTE komma igång nu på torsdag ordentligt, annars kommer jag bara att skjuta upp det och det vill jag egentligen inte. Ska leta upp träningsprogrammet som Karin så snällt hjälpte mig att göra så ska jag komma på övningarna till att göra. Sen i morgon blir det en dag med vila från träning och att se till att lägga upp pluggandet i stället. Blir tidig sängång för mig nu så jag orkar upp tidigt i morgon.  Alla böcker och allt får komma i sängen sen får jag somna ifrån det hur lätt eller svårt som helst... Jag läser och planerar tills jag somnar. Är hursomhelst riktigt glad ikväll för nu har jag mer energi än innan jag drog iväg.

Det är detta jag längtat efter, att trots att jag är slutkörd ändå ha armbrytarbatteriet uppladdat efter träningen.