Det är fredag och det regnar...
Det är fredag, det regnar och det är grått ute. Igår tränade jag Armbrytning och träningen var allt annat än grå.
Mina armar eller åtminstone ena var alldeles slut efteråt och det var sååå skönt. Jag hade några tuffa och några mindre tuffa "matcher". Stod stod också och instruerade en hel del och det var längesen det kändes så bra som det gjorde igår och jäklars se kul de var. klubbkamraten Frida var på besök nere i Stockholm och dte var kul att träffa hon igen. (Hon är en av dem jag umgås med mest hemma hehe.) Så jag spenderade både kvällen igår och förmiddagen idag med att vara med henne.
Imorrn ska jag träffa en annan kompis inne i Stockholm och sen får vi se vad vi gör efteråt. hoppas det inte regnar då vi planerat att vara ut och gå i den Svenska huvudstaden Stockholm.
Träning på södnag igen och jag vill att det ska bli rejält hårt då med även fast två av brudarna som jag kör mest med ska köra mestadels starträning eftersom dem om drygt en vecka ska på EM i bulgairen. Önskar jag kunnat vart där och hejjat på dem, men ska istället på VM i Italien i höst.
Någon dag ska jag kika över vad för bilder som ska läggas upp här...
A rainy Friday
A rainy day and lots of rain. Yesterday did I had my Armwrestling and I planned to have a real hard training, and I had it.
My arms, at least one of them were totaly end afterwards and it felted so good. I did had some real hard "matches" and I did also some lesser hard matches. I did accutally stood and instructed alot and for the first time for wery long it felt real fun. My clubmate Frida were down here cause of her aunts wedding this weekend so it were fun to see her again, (one of those I usually spend most of the time with at home, hehe). So I spend yesterday eve and some hours today beeing with her.
Tomorrow will I spend the day with a friend in Stockholm and afterwards we will see were we shall go... Hope it not rain then, just so we can take a day in the big Capital of Sweden and walk and talk...
On sunday new training will be then and it will also be hard even if there is two of the girls I train most with here that only will pull startsmatches because they are going to Bulgaria for the European Championship in 9 days or what it is...
I wish I could have been there and cheer at them, but no it is not a possibility for me, so I plan go to Italy for the worlds in september...
Some day next week I will watch what kind of pics I will put up here.
Lite mer tankar och tycken....
- Vila ett pass eller två, så kommer du vara tillbaka sen.
- Men, det är ju ingenting, känns det tungt, kör på hårdare så går det över.
Kommentarer som dessa har jag fått det senaste året när det gäller min träning. Men att ändra min träning är inte det lättaste kan jag säga. Jag har testat... FLERA gånger. Jag kan säga att jag ännu står och trampar nere på botten och försöker hitta ett bra sätt att stabilt ta mig uppåt. Som jag har skrivit förut så tävlar jag inte i år därför att jag inte klarar av hur jag mår efter en tävling. Den trötthet jag har är mer än vanlig trötthet. Jag har jämfört den ungefär som om man har rejäl feber. Medan man ligger still i sängen är man hur klar som helst i huvudet men så fort man reser sig så grötas allt ihop till en enda stor röra. Det är inget jag rekomenderar.
Första gången jag hörde om detta var, när en svensk elitidrottare slutade sin karriär bland annat på grund av att han efter ett stort mästerskap fick ett sådant kraftigt bakslag att träningen slog emot han och vart för tuff, trots att det var samma gamla träning som han haade kört som innan. Min tanke då var att - Det är väl inge svårt med det, bara att ta det lungt. Vila och sen börja försiktigt.
Vad jag inte visste då var att det är svårare än så. Nu sitter jag själv i samma sits mer eller mindre och kan inte träna allt för hårt under längre tid. Men motivationen min ligger för högt för att jag ska kunna sluta. Jag har i ungefär ett år försökt att ändra min träning så att kroppen ska orka men det är ännu inte helt fungerande.
En f.d. klubbkamrat till mig sade till mig senast vi sågs något i stil med - Jag vet hur du har det vad gäller din träning men jag kan inte förstå hur det är, för jag har inte vart i den situationen själv. Detta gladde mig otroligt kan jag säga för något sådant har inte sagts förut. inte på det viset iaf.
Träning på torsdag, längtar som attans, armarna bara skriker efter att få bryta igen.
some more thouhgts...
- Change your training, you might train too hard.
- Rest for few days and then you will be back on tarck again.
- Ohh, this is nothing, when it feels hard just train harder, and ignore it feels though in you training/workout.
Scentence like that, have been what people have been say to me the lastet year about my training. But I can admit that it isn't that easy. I have been trying this for several times, and still I'm down at the gorund. As i have write many times before this year is free from competitions for me. Just because I can't handle how i became the day after a competition. I am not just tired, it is a tiredness you can have when you have fever and as long as you lies in you bed and don't move everything is clear in your head, but when you sit up and start focus on anything, everything in your head becomes a total mess and noting is clear anymore.
The first time i heard about a wellknown, (at least ins weden), athlete that stoped his career when one of the reason were beacuse of the training became too hard for him after a big set back on a Championship. My first thouhgt were, -Ooh, it cant be that hard, all you need is to rest and start softly with your training again.
Now am I sitting here in the same place and I have been haring the same things, and for my defence I explain for them it isn't that easy. I have been trying for a year. And it works a while, but then somethings build the wall and make me fall down again just that time to try some other way.
An old trainingmate for me said a good thing to me last time, or at least I felted it good. It was that he know my situation, but he cant understand the way I feel, beacuse he havent been there him self yet. And that felted great to hear.
On Thursday evening I have my Armwrestling training again and I hope it will be a real hard training. My arms are screaming after it now....
jaså du...
Sen i lördags har jag vart nere hos mamma och pappa i södern.I söndags var jag på ett träningspass som var helt okej, hade träningsvärk efteråt och det var skönt bortsett då jag vaknade mitt i natten av att jag rörde armen min och kände av träningsvärken.
I kväll är det ny träning och jag hoppas att armarna mina kommer av flyga utav smärta. Hehe, Jag hoppas att det kommer bli ett gäng så jag känner av mina armar ikväll. Vill träna rejält hårt nämligen...
Snart ska jag eftersom vädret är fint dra ut å gå, troligtvis blir det bara till bibblan eftersom jag måste låna lite böcker så jag kan fortsätta plugga...
yeah yeah yeah...
A new day has come... and the weather is still working...
Now am I down in the south and visit my parents, I have been here since saturday. Today is a new training session and I hope it will be a super hard training. I want my arms will be dead of aching afterwards.
Yeah, I were and trained in sunday last week and I did got trainingache after that. It were pretty okey to get it but it wasnt that great feeling when I woked up in the night because of the ache when I moved my arms haha. Will see who are at the training tonight, I hope there will be some and also hope that many of them wanna kill my arms.
The sun is shining and I might go out for a walk later or just go to the library, cause I need to rent some books so I can continue with my studies.
lite tankar och tycken....
4e plats: Känns trist, oftast.
3e plats: Helt okej, men vad hände?
2a plats: Riktigt bra, bara 1 som är bättre.
1a plats: Var motståndet tufft nog?
Kul att leka med dessa tankar. Jag satt tidigare ikväll och funderade över mina silvermedaljer. Jag har sett så många genom åren i olika sporter som blitt så besviken över att slutat tvåa. Varför? Om du alltid ska vinna, då försvinner ju målen fortare ju. Så tänker iaf jag, om man nu inte gör som stavhopperskan Jelena Isenbajeva som ska slå rekordet i att slå Världsrekord
Jag minns mitt första silver, det var på min 4e tävling. Jag vet att jag vart jätte glad då. Var på en då liten tävling (blockbrytet i gävle). På den tävlingen var jag, åtminstone bland tjejerna yngst. jag var 14 och den som var näst yngst mötte jag i finalen. Hon var 16 år. Jag minns att jag tyckte att hon var grymt stark. I kvalmatchen förlorade jag lätt mot hon men gick sedan hela vägen till finalen där jag fick möta hon igen. Jag hade liiiiiiiite mer chans men inte mycket eftersom jag förlorade den med. några av mina klubbkamrater sade att jag skulle ha vunnit om det bara inte vurit så att jag var så otroliggt snäll och försiktig vid bordet och mot motståndarna mina. men eftersom jag förlorade den matchen så visste jag att hon åtminstone den dagen var starkare än mig. Jag var hur som haver riktigt glad iaf. jag hade gett allt den dagen.
Om du slutar som tvåa, då vet du vad du behöver träna på till nästa gång. Jag kan mig inte minnas ha "förlorat 1aplatsen" och "bara" fått ett silver. Det har troligtvis hänt men när man gått över 100 matcher så kan man inte minnas alla matcher.
Min filosofi: Njut av din dagskapacitet, du vet aldrig om motståndaren har en bättre dag än du. även om du känns i toppform så kanske motståndaren din med gör det och någon måste ju vinna.
Jag kan berätta att jag har flertalet av guld. Flera av dem betyder minde än flertalet av mina silver. Ibland har jag vunnit en tävling enbart för att dem jag vanligtvis åker ut mot inte ställer upp i min viktklass. Det är inget som känns skoj kan jag lova.
Vissa tror att jag blir rejält missnöjd över att förlora. Dem har fel, visst kan kan bli sur och irriterad men då är det oftast för att den matchen jag åkte ur i inte var snygg gjord.
Jag känner mig mer än sugen på att tävla igen redan nu i sommar, men jag vet hur jag blir då jag inte tävlar så lika bra att vila som jag bestämt. Idag har det gått ungefär en vecka sedan svenska mästerskapen acgjordes och trots att jag inte tävlade själv så har kroppen sagt ifrån precis som att jag faktikst tävlade. mentalt trött och jag är glad att jag trotys allt kommit upp ur sängen. Det är jobbigt att vara så gott som konstant trött den är man vet att sömn skulle snika....
Allt denna gång mer en annan...
Some thoughts from me....
3rd place: Pretty okey but what happend?
2nd place: Real good only one that is better.
1st place: Were the opponents hard enough for you?
Fun thoughts to play with. I were just sitting and thinkin on my silwer medals. I have seen so many in diffrent sports that become sad when they ended up on second place. Why? If you always are going to win, then your goals will dissapeared pretty fast. At least I think so, maybe not for Jelena Isenbajeva who has planned to take the record of world records in pole jump.
But, I do remeber when I won, and i accutally mean won my first silwermedal. I know I became real happy then. It is one of the most meaningful medal for me, it was on a small mcompetition and I had only competed 3 times before and I didn't planned to take a medal, I were also the youngest competitior then at least in the girl class. 14 years old and the one that were second youngest she were 16 years old. I had her in the final and I remember her as REAL strong. In the qualifymatch I had no chances and then after some matches which I don't remember I had her in the final then I had a little more chances but she won. I were real happy then. Some of my clubmates said that if I just weren't that nice and kind to my opponents I should have won. Then I learned that a silwer wasn't that bad. Beacuse if I loose in the final there is one who is stronger than me, that day. I might take her next time, but as long as I haven't met her before I cant say I did anything bad.
If you ended up on second place, you know what you shall trained at until next time. I cant remember I have "lost the first place and only got the silwer" Maybe once or twice. But that is nothing when you have comepte in six year and have made over hundred matches.
My philosophy is: Enjoy your capacity of the day, you never know if you opponents have a better day than you. Even if you feel great, someone else might do it too. And someone gotta win.
I can tell you that I have severals of golds that I'm not the same happy for as I am for my silwer. Sometimes I win the competition only because those I usually loose against dont compete in my class. Those times it isn't that great. I have learned that at the competition it is each matches that matters. If I had only easy matchesand then win witout loosing I don't feel that happy over it. This is meant in my right arm, my left arm is every won match good.
Some people thinks I do not became happy if I not win, those are wrong.... Yeah I might be sad/angry if I come at second or third place some times, but as I wrote I look at each mathes is it too easy I don't even like to win.
I feel that I really do wanna compete again already this summer, but I know I have to rest my body. Today is it the 6th day after Swedish Nationals and it still feels like I competed there. I am so tired menthally and I am glad that have enough of energy to get up from the bed every day. I am constant tired and have no energy at all to do anything. The worst is that just to sleep won't make me alive.
I write this thext in swedish later not this night, maybe tomorrow or so...
länge sen sist
Nu i helgen gick SM av stapeln och storuman armsport kammade hem 44 medaljer och minst 12 av dem var guld, minns ej ifa det var fler, kan ha glömt ngt. SIlver och brons kammades hem i flertal, minns ej hur många av varje.
250 tävlande och det var ett jävla drag i lokalen under tävlingens två dagar. Många snygga matcher gjordes och flera brytare imponerade på mig, både av mina klubbkamrater men även andra.
Jag vill nu börja träna igen så att jag nästa år tävlar i -65 och är starkare än någonsin, så attt jag står där på pallen i ryssland på EM med medaljen stolt hängandes kring min hals.
Allt för mig denna gång, mer vid ett annat tillfälle.
long time since last time...
This weekend It were the Swedish nationals, and my club won 44 medals. 14 golds (I think it were 14 could have forgotten some) and I dont remeber how many silwer and bronze we tooked.
It were a amazing competition 250 competitors and hell good energy during the two fighting days. OOOh what I wanna be back until next year to get my placce for europeans. I hope I then are going in -65 kg, it would be soo cool and also a hugh challenge for me.
Now I will start train again so I will be back strongest ever next year. Then will I stand at the podium in Russia at the europeans and proud have the medal hanging around my neck.
All for me this time, more text some other time...
