FYFAN VAD JAG SAKNAR ATT TÄVLA...I MISS TO COMPETE

FYFAN VAD JAG SAKNAR ATT TÄVLA... Det är känslan jag har JUST NU. Denna känsla är så underbar. Att känna att snart får jag stå där vid bordet igen å få ha en jävla massa adrenlin igen och bara få njuta rejält av stunden.

På morgonen inleda med en rejäl gröt frukost, en kopp kaffe bara för nervernas skull. Trots att jag av minsta lilla koffein i kroppen får en sån jävla kick när det är tävling. Den är så härlig, känslan av att vara coollugn samtidigt som en jävla massa energi bara vill ut, en massa energi som vid tävlingstid sen bara komprimeras inuti mig för att sen väl vid bordet, nästan bokstavligt talat skjuta ut ur mig ur hela kroppen å bara få bryta med rent jävla adrenlin och jävlar anamma.

Minsta lilla snedsteg under en tävling ska få mig så pissförbannad att jag tjurar järnet ända fram till finalen och där väl visar vem som bestämmer. Inte en enda jäkel ska få ta mig å inte en enda jäkel ska sätta mig på plats. Tvärtom, är det nån som ska sättas på plats så är det mina motståndare. Denna känsla är underbar. Jag älskar när jag har detta överfyllda inom mig med adrenlin.

Nån månad till sen är det dags igen att stå där vid bordet igen och figthas igen och jag har några stycken som jag hoppas få möta där då. Några som jag hoppas är på plats. Det blir ju bara höger tävlan för mig då så jag hoppas att jag inte blir allt för besviken då.  

OOOOOOHH!!! I MISS TO COMPETE ALOT...  This is what I feel RIGHT NOW. I love when I have the feelign of beeing so overloaded with adrenaline and enjoy the moment. I miss that feeling too.

Think of me sitting there in the morning with a bowl filled with porridge oat and just pump my self full with adrenline and knowing the cup with coffee I have beside me just made me so calm but also VERY overloaded. I love when my feelings tells me I am really calm and knowing everything is just great. All my energy are so much that if I want to have all the energy inside me I must compress all my feelings inside me so I when I finally stand there by the table the energy almost literally squirt out of me.

Every little step in a match that went wrong for me makes me more than angry, just so I will have the right feeling for the later comming final to have my chance to show my opponents who dicides. And I can tell you It will not be them if I say my words. It will be ME and noone else. That feeling are lovely. I love when I have the overfilling with adrenline in my body during a competition.

Few months left and I will compete again. There are some people I wish will be there then, and I also wanna meet them then. Only a right-arm competition for me then so I hope my right arm not leave me alone...


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

Gammelsara

Träning tränarsyn och utveckling

RSS 2.0