tillbaks igen
Jag vet, jag har vart dålig på att uppdatera min blogg.. och ännu sämre på svenska.
Men det har ärligttalat inte vart så mycket träning för mig dem senaste veckorna. Före goteborg och World Challegne, hade jag ingen lust för att träna liksom under den veckan som tävlingen var. Dessutom had ejag rejält ont i magen pga tävlandet så kände ännu mindr eför att skriva här då.
Men en sammanfattning om för-under-efter World Challenge.
Min resa började redan på torsdagen, då for jag upp till Storuman för att ha en lätt träning med med en efterföljande avkopplingskväll med frida. Träningen gick helt okej. Jag hade ju varit genomnervös under veckans om var så det vara för mig enbart avkoppling att få spendera sista dagen före resan med henne. På torsdag kväll vägde jag 73 någonting och jag skulle sen på lördagen väga in under 70 eftersom jag på söndagen skulle tävla i -70 kg. Men jag åt en god middag så att jag inte skulle klara mig resan ner.
Fredagen bestod av att slappa och inget annat. Bussen skulle åka på kvällen och där stod jag och enbart förtärade kaffe 3-4 kopapr under dagen, vart mindre än jag hade planerat men men, och lite torrt hårdbröd. På kvällen bar det av för en 14-15 timmars bussresa från Storuman till Göteborg. Det jag fick i mig under resan var lite druvsocker, massa vatten och en tugga av en mjukmacka.
Väl framme på hotellet hade jag 5h på mig att tappa sista vikten. Visste inte exakt hur mycket, men jag visste att jag än låg över 70 kg. Mellan 10-13 satt jag nästan konstant i bastun, bara några enstaka pauser för att kolla vikten men det var det enda. Jag tappade ca 1½-2 kg i bastun, Så just före invägning var jag helt slut och ville bara äta allt det jag hade packat ner i väskan. (massa godis men även lite youghurt och en baugette)
När det var min tur att väga in var jag hel nervös, vi visste att testvågen vägde fel men vi visste inte exakt hur mycket. Jag fick iaf på invägningen höra att jag fick väga max 69.9 och jag var inte helt säker på att jag hade klarata det. När jag stod på vågen fråpgade jag hon som stod där vad den visade.
-Du väger 69.8kg. Så glad jag var över att ha klarat det på första försöket. (hade haft ett till försök på mig annars.)
Dagen spenderas med dem som jag inte hade träffat på ett tag och att koppla av. När tävlingen väl var så var jag riktigt nervös över hur dte skulle gå med vänstern min. Senaste jag tävlade med den så skadade jag mig ganska ordentligt.... igen. Så jag var faktsikt rädd när jag gick mina matcher men efteråt kändes det helt okej. Handleden hade hållit och vänstern är som sagt inte "min arm"
Efter några timmar var det dags för högern och jag visste att det skulle gå bättre denna gång. Trodde jag. Liksom i högern vann jag enbart en match, precis vad jag hade gjort i vänstern på förmiddagen. Och den matchen jag vann var det enbart tur och inget annat som avgjorde.
Match nr1: Var mot Camilla, en grym Armbryterska med fina meriter och hon vann bla Golden Arm pro +65kg i höger arm i år. Jag förlorade enkelt men lyckades få till ett bra sidotryck före start, men det var som sagt det enda.
Match nr2: Emot Anna, en fd klubbkompis som jag i höstas svamlade med att efter att jag har bytt klubb så kommer vi att mötas. Vi har tävlat i samam klass förut utan att nånsin mötts. Denan gång skedde det. Hon drog mig in i en grym hook och jag hade inte en chans så hon drog ner mig en rejäl bit men fick en armbågsfoul så matchen startades om. Då tappade hon tyvärr fokus och jag vann den matchen enkelt. Det kändes inte bra för mig. Tycker inte om att vinna så pass enkelt. Speciellt inte då motståndaren min vart så nära och sne tappar allt fokus.
Match nr3: Mot Sarah jag visste att hon hade utvecklats rejält sen SM2008 då vi möttes i högern och då jag efter en hård rem-match vann eftersom jag vägrade förlora mot hon. Denna gång slutade det inte likadant. Denan gång drog vi ut oss i en rejäl top och fick remmar. Matchen startades om och denan gång vann hon. Första gången hon vann över mig i högern. Men nästa år är jag tillbaks igen starkare än någonsin och DÅ... då lär hon inte vinna.
Jaja, hårda sanningen här i livet. Veckan efter när vi kom hem igen var jag helt slut varenda dag så att jag lyckades hålla mig vaken är föär mig ett under. Därav ingen träning alls.
Denan veckan har jag brytit 2 armbrytarpass, första i Måndags i Storuman och det andra i tisdags här i Lycksele. Första passet var helt okey, andra var hyfsat. Ända sen vi kom från Göteborg har jag haft så ont i muskelfästena vid armbågen och haft den s.k. "Tandvärken"eller "nybörjarvärken" som den också kallas. Förut har jag bara kännt den värken en dag eller två, nu har jag kännt den i 1½ vecka. men någon gång är det min tur med.
Nästa vecka ska jag komma igång med hårdträningen igen och jag kommer snart att påbörja min träning för Europeiska Mästerskapen 2010. mitt största mål för nu.
Just ja, jag skrev för några veckor sen att när tävlingen var över skulle jag avslöja mitt knep i hur jag tränade. Så fort, framförallt på gymmet, när jag kände mig helt slut. Då satte jag upp bilden av Irina Makeevas ansikte framför mig och intalade mig att skulle jag vinna över hon så var jag banne mig tvungen att köra lite hårdare. Detat gjorde att jag utvecklades rejält i min träning på gymmet.
För er som inte vet, Irina Makeeva är en Ryska på 22 år som har FLERA VM OCH EM guld på både junior och senior nivå. Hon vann hela world Challegne. Både i vår vikklass och sen i den stora "fianlen" utan att ens behöva ta i. Hon är Världens Bästa Armbryterska Oavsett Viktklass. Jag visste ju att jag inte skulle kunna vinna över hon men jag hoppades iaf på att få möta hon och känna på den där styrkan hon besatt. Men jag fick tyvärr inte möta hon i nån arm, lite synd.
Allt för denna gång. Träna hårt och njut av livet.
Men det har ärligttalat inte vart så mycket träning för mig dem senaste veckorna. Före goteborg och World Challegne, hade jag ingen lust för att träna liksom under den veckan som tävlingen var. Dessutom had ejag rejält ont i magen pga tävlandet så kände ännu mindr eför att skriva här då.
Men en sammanfattning om för-under-efter World Challenge.
Min resa började redan på torsdagen, då for jag upp till Storuman för att ha en lätt träning med med en efterföljande avkopplingskväll med frida. Träningen gick helt okej. Jag hade ju varit genomnervös under veckans om var så det vara för mig enbart avkoppling att få spendera sista dagen före resan med henne. På torsdag kväll vägde jag 73 någonting och jag skulle sen på lördagen väga in under 70 eftersom jag på söndagen skulle tävla i -70 kg. Men jag åt en god middag så att jag inte skulle klara mig resan ner.
Fredagen bestod av att slappa och inget annat. Bussen skulle åka på kvällen och där stod jag och enbart förtärade kaffe 3-4 kopapr under dagen, vart mindre än jag hade planerat men men, och lite torrt hårdbröd. På kvällen bar det av för en 14-15 timmars bussresa från Storuman till Göteborg. Det jag fick i mig under resan var lite druvsocker, massa vatten och en tugga av en mjukmacka.
Väl framme på hotellet hade jag 5h på mig att tappa sista vikten. Visste inte exakt hur mycket, men jag visste att jag än låg över 70 kg. Mellan 10-13 satt jag nästan konstant i bastun, bara några enstaka pauser för att kolla vikten men det var det enda. Jag tappade ca 1½-2 kg i bastun, Så just före invägning var jag helt slut och ville bara äta allt det jag hade packat ner i väskan. (massa godis men även lite youghurt och en baugette)
När det var min tur att väga in var jag hel nervös, vi visste att testvågen vägde fel men vi visste inte exakt hur mycket. Jag fick iaf på invägningen höra att jag fick väga max 69.9 och jag var inte helt säker på att jag hade klarata det. När jag stod på vågen fråpgade jag hon som stod där vad den visade.
-Du väger 69.8kg. Så glad jag var över att ha klarat det på första försöket. (hade haft ett till försök på mig annars.)
Dagen spenderas med dem som jag inte hade träffat på ett tag och att koppla av. När tävlingen väl var så var jag riktigt nervös över hur dte skulle gå med vänstern min. Senaste jag tävlade med den så skadade jag mig ganska ordentligt.... igen. Så jag var faktsikt rädd när jag gick mina matcher men efteråt kändes det helt okej. Handleden hade hållit och vänstern är som sagt inte "min arm"
Efter några timmar var det dags för högern och jag visste att det skulle gå bättre denna gång. Trodde jag. Liksom i högern vann jag enbart en match, precis vad jag hade gjort i vänstern på förmiddagen. Och den matchen jag vann var det enbart tur och inget annat som avgjorde.
Match nr1: Var mot Camilla, en grym Armbryterska med fina meriter och hon vann bla Golden Arm pro +65kg i höger arm i år. Jag förlorade enkelt men lyckades få till ett bra sidotryck före start, men det var som sagt det enda.
Match nr2: Emot Anna, en fd klubbkompis som jag i höstas svamlade med att efter att jag har bytt klubb så kommer vi att mötas. Vi har tävlat i samam klass förut utan att nånsin mötts. Denan gång skedde det. Hon drog mig in i en grym hook och jag hade inte en chans så hon drog ner mig en rejäl bit men fick en armbågsfoul så matchen startades om. Då tappade hon tyvärr fokus och jag vann den matchen enkelt. Det kändes inte bra för mig. Tycker inte om att vinna så pass enkelt. Speciellt inte då motståndaren min vart så nära och sne tappar allt fokus.
Match nr3: Mot Sarah jag visste att hon hade utvecklats rejält sen SM2008 då vi möttes i högern och då jag efter en hård rem-match vann eftersom jag vägrade förlora mot hon. Denna gång slutade det inte likadant. Denan gång drog vi ut oss i en rejäl top och fick remmar. Matchen startades om och denan gång vann hon. Första gången hon vann över mig i högern. Men nästa år är jag tillbaks igen starkare än någonsin och DÅ... då lär hon inte vinna.
Jaja, hårda sanningen här i livet. Veckan efter när vi kom hem igen var jag helt slut varenda dag så att jag lyckades hålla mig vaken är föär mig ett under. Därav ingen träning alls.
Denan veckan har jag brytit 2 armbrytarpass, första i Måndags i Storuman och det andra i tisdags här i Lycksele. Första passet var helt okey, andra var hyfsat. Ända sen vi kom från Göteborg har jag haft så ont i muskelfästena vid armbågen och haft den s.k. "Tandvärken"eller "nybörjarvärken" som den också kallas. Förut har jag bara kännt den värken en dag eller två, nu har jag kännt den i 1½ vecka. men någon gång är det min tur med.
Nästa vecka ska jag komma igång med hårdträningen igen och jag kommer snart att påbörja min träning för Europeiska Mästerskapen 2010. mitt största mål för nu.
Just ja, jag skrev för några veckor sen att när tävlingen var över skulle jag avslöja mitt knep i hur jag tränade. Så fort, framförallt på gymmet, när jag kände mig helt slut. Då satte jag upp bilden av Irina Makeevas ansikte framför mig och intalade mig att skulle jag vinna över hon så var jag banne mig tvungen att köra lite hårdare. Detat gjorde att jag utvecklades rejält i min träning på gymmet.
För er som inte vet, Irina Makeeva är en Ryska på 22 år som har FLERA VM OCH EM guld på både junior och senior nivå. Hon vann hela world Challegne. Både i vår vikklass och sen i den stora "fianlen" utan att ens behöva ta i. Hon är Världens Bästa Armbryterska Oavsett Viktklass. Jag visste ju att jag inte skulle kunna vinna över hon men jag hoppades iaf på att få möta hon och känna på den där styrkan hon besatt. Men jag fick tyvärr inte möta hon i nån arm, lite synd.
Allt för denna gång. Träna hårt och njut av livet.
Kommentarer
Trackback
