Se upp för mig för här kommer jag.
När man minst anar det så får man svaren på sina frågor och poletten trillar ner.
Härom dagen när jag stod i duschen så insåg jag vad jag måste göra för att komma tillbaks till armbrytningen till den nivån jag tävlat på förut.
För några år sen började jag träna med Malin Kleinsmith, vid den tidpunkten hade jag inte mycket alls. Jag visade mina motståndare för mycket respekt och varesig teknik eller styrka fanns där på rätt sätt. Under årets gång, dvs 2006, var det inte mycket respons jag fick av Malin, men när den väl sades så var det med dem rätta orden, både vare sig de var positiv eller negativ kritik. Under det året utvecklades jag rejält både som armbrytare och person.
All support från henne var att jag hade två val. Det tog lång tid innan hon sade valen ordagrant men dem bestod av:
1. Jag skulle gå upp vid bordet, och göra mitt absolut bästa, och ge 100% av vad jag hade den dagen och då oavsett jag vann eller förlorade matchen så hade jag vunnit.
2. Jag skulle gå upp vid bordet och stå där på scenen där alla kunde se mig, och ge upp utan att ens försökt. Även om jag hade vunnit denna match så hade jag ändå förlorat.
Dvs jag skulle gå upp vid bordet och vägra förlora, för att förlora innebar att jag gav mig utan att ens försökt.
Hon gav mig alltid peppingen med en iskall röst. Allt för att jag skulle ta orden till mig och inse att jag gjorde det för min skull och ingen annans och jag skulle inte låta min extrema nervositet ta över. Även fast jag hade tävlat enbart för min skull tidigare så började jag göra det på riktigt nu, tack vare Malin.
Tillbaka, min väg tillbaks innebär att INGEN får säga till mig på en tävling att jag är där för att vinna, vare sig de är mot en visss motstånadre eller tävlingen i sig. Däremot får dem säga åt mig att INTE ge upp, och det spelar ingen roll hur iskallt dem säger det, men dem bör intala mig att tänka på dessa två val: - Antinger går du upp och ger allt eller så går du upp och förlorar utan att ens försökt. Det är bara du som vet vilket val du väljer och vilken väg du tänker gå.
Om jag börjar med detta nästa år kasnke jag är tillbaka fortare än planerat, och ja vet att jag inte kommer få tillbaka den brinnande passionen på en gång, jag kanske behöver alla tävlingar under nästa år för att hitta rätt väg igen.
Nu i höst kommer jag att börja träna hårt med armbrytningen igen och slipa på tekniken och styrkan vid bordet, allt för att kunna gå upp på en tävling nästa år och göra mitt bästa. Jag kommer dessutom att planera vilka tävlingar jag ska fara på för att en dag vara tillbaks igen och vem vet, jag kanske till och med blir bättre än jag var 2006... *ler*
Se upp för mig, för HÄR KOMMER JAG!
Härom dagen när jag stod i duschen så insåg jag vad jag måste göra för att komma tillbaks till armbrytningen till den nivån jag tävlat på förut.
För några år sen började jag träna med Malin Kleinsmith, vid den tidpunkten hade jag inte mycket alls. Jag visade mina motståndare för mycket respekt och varesig teknik eller styrka fanns där på rätt sätt. Under årets gång, dvs 2006, var det inte mycket respons jag fick av Malin, men när den väl sades så var det med dem rätta orden, både vare sig de var positiv eller negativ kritik. Under det året utvecklades jag rejält både som armbrytare och person.
All support från henne var att jag hade två val. Det tog lång tid innan hon sade valen ordagrant men dem bestod av:
1. Jag skulle gå upp vid bordet, och göra mitt absolut bästa, och ge 100% av vad jag hade den dagen och då oavsett jag vann eller förlorade matchen så hade jag vunnit.
2. Jag skulle gå upp vid bordet och stå där på scenen där alla kunde se mig, och ge upp utan att ens försökt. Även om jag hade vunnit denna match så hade jag ändå förlorat.
Dvs jag skulle gå upp vid bordet och vägra förlora, för att förlora innebar att jag gav mig utan att ens försökt.
Hon gav mig alltid peppingen med en iskall röst. Allt för att jag skulle ta orden till mig och inse att jag gjorde det för min skull och ingen annans och jag skulle inte låta min extrema nervositet ta över. Även fast jag hade tävlat enbart för min skull tidigare så började jag göra det på riktigt nu, tack vare Malin.
Tillbaka, min väg tillbaks innebär att INGEN får säga till mig på en tävling att jag är där för att vinna, vare sig de är mot en visss motstånadre eller tävlingen i sig. Däremot får dem säga åt mig att INTE ge upp, och det spelar ingen roll hur iskallt dem säger det, men dem bör intala mig att tänka på dessa två val: - Antinger går du upp och ger allt eller så går du upp och förlorar utan att ens försökt. Det är bara du som vet vilket val du väljer och vilken väg du tänker gå.
Om jag börjar med detta nästa år kasnke jag är tillbaka fortare än planerat, och ja vet att jag inte kommer få tillbaka den brinnande passionen på en gång, jag kanske behöver alla tävlingar under nästa år för att hitta rätt väg igen.
Nu i höst kommer jag att börja träna hårt med armbrytningen igen och slipa på tekniken och styrkan vid bordet, allt för att kunna gå upp på en tävling nästa år och göra mitt bästa. Jag kommer dessutom att planera vilka tävlingar jag ska fara på för att en dag vara tillbaks igen och vem vet, jag kanske till och med blir bättre än jag var 2006... *ler*
Se upp för mig, för HÄR KOMMER JAG!
Kommentarer
Trackback
