Två dar i rad har jag vart inställd på hårdträning, och eftersom jag har gjort upp den planen att jag på förmiddagrna gymmar och sen på eftermiddagarna pluggar. Detta har jag testat nu i 2-3 veckor och det har fungerat för mig, både i träningsväg och i studieväg. Men denna vecka så har det inte fungerat alls. vad betyder nu detta? Är det ett nytt hårt bakslag? HOPPAS INTE!!!

Både igår och idag, (och sen två dagar under de gångna två veckorna, vilket inte gör mig något, än så länge) så har jag vart totalt utslagen på morgnarna. När larmet ringt har jag inte vaknat och inte gjort det förrän 3-4 timmar senare. Då har jag dessutom kännt mig som att jag har  vart vaken flera dygn i sträck utan att sovit en blund överhuvudtaget. Jag har med andra ord vart mer än bara trött. Så hittills har jag inte tränat överhuvudtaget sen i torsdag, (det skulle blivit ett pass i fredags sen igår och idag). På grund av mina tidigare bakslag/motgångar kan jag bara inte hur som gå senare än planerat till gymmet då det pressar min kropp allt för mycket.

Som jag har skrivit förut så hade jag efter VM 2007 ett rejält bakslag mot min egen träning. Detta ledde till att nästan hela förra året var totalt förstört för mig vad gällde orken för egen träning. Detta började ganska snart efter att jag hade fått titeln som Världsmästare och både psykiskt och mentalt försvann orken. Enda gången som jag på träning hade full ork ett helt träningspass var då jag coachade andra och instruerade dem då jag lade fokuset från min egen träning vid sidan av. Jag tävlade dock flertalet gånger under fjolåret men oftast var jag helt slut och totalt utmattad dagen efter tävling.  

Jag kan säga att det kändes inte kul för ferm öre att tävla då jag kände som jag gjorde. Jag fick även höra några gånger ifrån andra kommentarer som: - Detta vinner du, eller - Detta är ju inget svårt för dig, du är ju trots allt Världsmästare.
Dessa kommentarer gjorde mig så arg inombords, och det var blev då bara jobbigare då att känna att den titel som jag vunnit inte var något som jag som junior drömde om att vinna. Jag kunde inte säga till någon att jag inte kunde stå för att jag blivit världsmästare

På VM 2007 hade jag inte planen på att vinan utan min plan var att komam hem med en medlaj i högern min starkaste arm. Ett brons hade betytt mer än allt för mig det vet jag. Jag var ju den som som bäst kommit som nr 4 innan. Nån medalj i vänster fanns det inga planer på för mig, vilket jag trots allt fick FÖRE guldet. Dagarna efter mina medaljvinster så låg medaljerna mina på sängen på hotellrummet och jag tittade på dem och både tänkte och sade: - Detta är inte mina medaljer, jag kan inte vara SÅ stark att jag har vunnit dem.

Eftersom mina tidigare bästa placeringar hade vart 4e platser så fick jag känslan av att de andra Armbrytarna i Sverige var misstänkta över mina plötsliga och för mig oväntade vinster. Jag kunde inte ens flera månader efteråt acceptera mig själv som Världsmästare, och detta framförallt inte för mig själv.

Nu har det gått över ett år, nästan 1½ sen dess och jag arbetar nu på min egen "rehab" så att jag kan och framförallt orkar tävla mycket NÄSTA år och sen står där på pallen på EM och tar emot medaljen. Jag ska också bli så mycket mer metalt starkare så att jag faktikst inte blir SÅ överraskad över en eventuell medalj men ändå så att jag inte tar för hårt över att komma 4a.

Jag hoppas att jag har bra styrka ikväll på armbrytarträningen och att jag åtminstone i morgon får det där efterlängtade gympasset avklarat. Jag vill ha åtminstone ett gympass gjort denna vecka. Det skulle göra mig så mycket gladare inombords. Jag klarar inte av ett hårt bakslag igen, inte ett litet heller för den delen. Åtminstone INTE under detta år. 

Eventuellt blir det en skön promenad för mig nu i eftermiddag för lite nytt syre i hjärnan och lite rensning från allt vad bakslag i träning heter.