Sitter här nu och har absolut minus 55 i fokus på båda ögonen och öronen.

karin ringde för en stund sen och jag hade ingen ork alls att prata med henne, kände helt enkelt bara att jag inte hade alls mycket att säga. Som sagt i morrn bär det av, först te träningen och sen te anna och sen far jag, Anna och Sarah te skavsta för att ta flyget ner te tyskland för att sedan ta bussen te mannheim och där möter camilla upp oss och sen jävlar är det tävling på lördag.

Är nervös som attans, vilket jag märker på min absoluta ickefinnanade fokusation på allt härikring mig. 

Träningen denna vecka har ju varit alldeles för låg, inge gym, inge armbrytning och inge laddning för fem öre. I förra veckan blev det 1 gympass, som inte ens gick bra, ett armbrytarpass som gick hyffsat, och sen små korta prmenader som borde varit längre & fler.

Jag hoppas att jag även införskaffar mig lite adrenalin nu tills lördag för annars är dena nervositet helt värdelös, det vet jag av erfarenhet. Jag hoppas att vi blir många i den viktklas som jag ska tävla i, än så länge vet jag 4 stycken, hoppas vi blir åtminstone det dubbla i antalet, är mycket roligare att tävla då. Tycker jag iaf, ju fler att köra mot desto mer energi måste tas fram, i båda armarna...

Sedan nästa helg blir dte tävling igen, den gången i flen och då har jags om mål att spöa, vad ska man kalla henne "hemmastjärnan" det är ju på hennes hemmaplan som tävlingen går, Felle, den brud som tog sitt andra vm guld ca 10 minuter före jag tog mitt första, vilken härlig känsla dte var för mig då, jag var mitt uppe i min laddning och änkte då banne mig inte kolla ngn match över huvud taget då men var så pass lugn att jag var tvungen att höjja adrenalinet lite för att sedan kunna fortsätta ladda. Jag känne rhur jag i mitt hejjand efår rejält höjt adrenalin och mitt i alltet där vinner hon, efter ett grattande te henne då hon var ere igen från scen efter att stått högst på pallen andra året i rad, ber hon mig gå att fortsätta ladda för min final. Jag vågade inte säga emot utan gör det så gott som direkt, lyckas under de sista minuterna ladda upp ordentligt innan det var dags för min final som jag tyvärr inte minns mycket av alls ändå trots allt vinner.

Felle, är en otroligt duktig tjej, som kom in utan att veta något om armbrytning för 4 år sedan och nu har flertalet medaljer från bla både em vm sm och nm på både junior och senior nivå. Detta då hon nu i år bara gör första året i enbart senior klassen. Hon har hållit en hög nivå alltid, frågan är bara för hennes skull, orkar kroppen hålla hennes nivå så många år till... Jag vet svaret och det lyder: - Den som lever och föjer armbrytningen får se det med egna ögon.

Ja, ni tycker säkert att det var ett tråkigt svar, men det är ju däremot sant. på tisdag kommer jag kunna meddela, här hur det har gått i helgen, med det kommer ev finnas antingen i gästboken, eller på framsidan av http://woasite.com för dit ska vi då meddela, hur det gått för oss tre starka tjejer på lördag.

I "truppen" finns;
2007 års Juniorvärlsmästare -70 kg dvs jag
2008 års Europeiska Juniormästare -70 kg Sarah
2008 års SM femma senior -70 kg- Brottar-Anna.

Jag hoppas att det kommer gå bra för oss tre, iaf är åtminstone jag där för att lära mig lite mer och få testa på "nya armar". Lägger inte upp nå krav, inte vänster iaf, höger vill jag som minst komma femma, allt över är bara bonus.

Nä, nu är jag förvånad över att jag lyckats skriva så mycket som jag gjort med tanke på att jag inte har någon ork till att knappt tänka. Ska nu dra och sova känner att jag behöver det.