Igår var som sagt blockbrytet, laddad som jag var innan tävlingen så trodde jag på bra placeringar.  När invägning var klar fick jag höra att vi skulle vara 17 deltagare i klassen, det kände jag var en utmaning, flera grymma brytare fanns där i, som tex Heidi, Felle, Fia, Sarah, Sara N. , och många fler, men jag såg det inte som ett hinder, snarare tvärtom, ju fler motstånader desto mer energi måste laddas upp. 

Vänster skulle börja, förlorade första matchen mot en jag aldrig förlorat mot innan, en hård match som segade ur, blev nog remmar men minns inte, tänkte då jag skulle ta igen min match i andra matchen, denna tjej hade jag dock vunnit över en gång innan, men så blev inte fallet denna gång... jag åkte ur på två raka och slutade på en 17e plats... lagom härligt.

Tappade då all fokus och alla laddning, nervositeten försvann och all adrenalin försvann, försökte ladda upp men det gick inte, all kraft var borta. 

Högern satte igång, fick samma tjej igen i första matchen som i vänster, men denan gång vägrade jag förlora nåt så in i helvete, vann första matchen, förlorade sedan andra mot en jag aldrig tävlat mot innan. Greppade upp henne på EM i fjol dock och bara testbröt lite. Sedan hade jag sista matchen mot Heidi, eftersom jag visste att hennes styrka är min svaghet och vice versa så tänkte jag att jag skulle lasta upp allt jag kunde och försöka ta henne iaf en cm eller så i start. För det visste jag mentalt att jag kunde, självklart gör jag då alla fel som bara går när jag ska köra mot henne, greppade på helt fel sätt än jag brukar, lastade inte alls upp som jag brukar, la inte på nå tryck alls, la inte i någon styrka.

Och där var jag nere i kudden... Inte nog med att jag förlorade som alltid innan, jag gjorde dessutom min sämsta match någonsin mot henne i går. Självklart tog humöret övertaget och jag blev rejält besviken på mitt resultat. Det kan jag inte neka något om, och det var väl både en och en annan som märkte det. Fick dock höra av Jonas varför jag inte varit i form under dagen, han sa att det berodde på sömnbrist. Vilket säkert spelade in en liten del i det, men jag vet att det var ju inte hela anledningen, jag hade ju under veckan haft bättre form än på länge och jag trodde verkligen att jag skulle kunna göra bra ifrån mig. Men det var tydligen inte min dag då.

Nu är det bara att träna nu för mig kommande veckor och fokusera allt på framtida "karriär". Som det ser ut nu så på måndag om en vecka bär det av upp till Storuman och träning där. Ska bli skoj att få bryta med lite nya männsker än vad jag har gjort nu på ett tag. Hoppas dessutom få tillbaka lite mer adrenalin... Jag tycker att det är så skönt att då och då få en adrenalinkick på träning och då känna att det finns där och att utmaningen då blir att hitta ett sätt att kunna ta fram den även på tävling.  

Nu blir det till att ta nya tag i träningen och sedan vara i grym form på nästa tävling när den nu kan tänkas bli.