Detta är vad jag haft nu i helgen.

Som sagt som jag skrev i förra inlägget så var denna helg oförglömlig och dte slutatde inte nog med tävlingen.
på Söndagkvällen for vi in te mannheim och kolla hockey match, mannheim vs frankfurt och mannheim vann på hemma plan  efter straffarna. Jädrans vilken power dte var på den matchen i hela arenan.

Jag har aldrig sett en hockey match förut live och satans se kul det var, hade vart skoj att känna till lite mer om åtminstone en eller två spelare hade vart så lättare att följa med i spelet då.

Måndagen började med att jag vakande av att Camilla och Sarah pratar med varandra i att Sarah missat sin buss, men Camilla med sitt lugn kör henne tjugo i sex på morgon till flygplatsen så hon åtminstone hinner med planet. Det var ju som sagt bara bussen hon hade missat.

På kvällen skulle jag och Anna ha åkt hem, så under dagen for vi och kollad epå en borg- ruin, jätte mäktigt, så himla fint, sedan far vi hem te Camilla och käkar innan dte är dags att fara te Mannheim för att ta bussen upp te flygplatsen utanför Frankfurt, vi skulle åtminstone få en probblemfri hemresa- trodde vi.

Jag hade börjat få ont i ljumsken på vänster sida under mådnagen men brydde mig inte så mycket om det, var inte så farligt, tyckte jag. Väl framme på flygplatsen så börjar det göra mer ont och jag börjar må illa pga smärtan, hade dessutom fått tabletter av Camilla som jag skulle ta mot krämpandet. ju mer smärtsan steg desto mer ökade illamåendet, så självklart spydde jag två ggr på flygplatsen, (hann på toan, så spydde inte i hallen).

När vi checkade in väskan så satt kvinnan i check-in disken och var tveksam på att jag skulel få flyga, hon tyckte jag inte såg så pigg ut, jag förklarade bara att jag hade ont mådde illa och ville hem, jag kunde flyga. Väl vid säkerhetskontrollen så hade jag rejält ont så Anna bad mig sätta mig vid väggen så jag inte skulle behöva gå genom hela kön, hon skulle ändå komma förbi där så det var lugnt. Det stod en personal där en bit ifrån och frågade hur jag mådde, jag berätta lite kort och han fråga om jag ville ha medicin men jag mådde för illa, han tillkalla en annan personal som kom och frågade hur jag mådde. Jag sade igen att jag mådde illa och hade ont nere i magen,  men att det var bra. Han bad mig sitta still och sedan 3-4 min senare högst så kom två ambulanspersonal och kollad ehur dte stod till med mig, eftersom jag hade spytt, inte kunde röra benet så tog dem med mig ut i ambulansen. Detta inom ca 15-20 min högst efter att väskan hade checkats in. 

 I Ambulansen börjar dem kika och se hur dte är emd mig, och vi hade då fått veta att jag inte kund eflyga hem ikväll för jag var inte i rätt tillstånd, Anna som inte kunde ngn tyska fick ringa hem och säga att vi inte kom till Sverige med det planet men att hon inte visste vad som hände. Jag kunde med min tyska förstå lite granna vad ambulanssjukvårdarna sade men jag kunde inte prata något på tyska. Så jag pratade engelska med dem och dem på tyska och engelska emd mig.

Sedan blev det akut infört till sjukhuset efter ca 45-60 minuter eller så. underrsökningar när jag kom in ochjag och anna försökte få tag på Camilla, hon pratar ju ändå flytande tyska. igår morse fick vi targ på henne, hon var skärrad då hon inte visste vad som hade hänt exakt mer än att jag låg på sjukhus och så. Hon tog sig upp dem 15 milen från henne upp till det sjukhuset jag låg på.

Redan igår mose var jag bättre, så gårdagen blev en massa väntan, men det var för mig en trygghet då Camilla var på plats, då läkarna fick prata direkt med henne på tyska vad dte var för fel, så översatte hon för mig vad det var. Så när jag igår hade gjort två undersökningar och fått dropp en sista gång fick jag fara ifrån sjukhuset. Det var en lättnad. Men det jag hade var en infektion i äggstocken på vänstersida. Sånu väntar jag på att läkarna  här i sverige ska ändra om mitt tyska recept till svenska så jag får ut min behandling i morgon och kan påbörja min kur att få bort infektionen.

Fick sedan på kvällen igår flyga hem så jag och Anna kom till sverige sent igår kväll och idag kom jag hem till mamma och pappa igen på dan. Men nu kommer allt ordna sig mycket bättre. 

Som sagt detta blev en oförglömlig helg.

Efter tävlingen fick jag höra av Pascal Girard:  (en Armbrytare från Schweiz, som jag före dennna tävling aldrig pratat med innan men som jag i flera år vetat vem det vart och sett han några gånger på tävling) - You were so agressive by the table, thats good. Han var imponerad över mitt sätt att bryta, det var stort för mig att få höra något sådant av en så duktig armbrytare som honom. 

Jag har även funderat på att börja blogga på engelska, detta blir efter jul, men det skulle vara skoj att även andra brytare från andra länder kan följa både hur dte går för mig och för andra brytare i Sverige, tänker skriva lite mer än bara om mig då. Dessutom bättrar jag på min engelska så otroligt då, men det blir som sagt i början av nästa år.

Nu blir det Flens Armfight till Lördag så får vi se vad som sägs utifall att jag får tävla då eller inte. Jag är oavsett vad på plats och hejjar på dem andra men jag vet ej än om jag får tävla då eller inte. Får se vad som bloggas om nu i veckan.