JAAAAAAAAA!!!!
Det är vad jag åtminstone drömmer om att bli. Idag var jag uppe i storuman och såg på när armbrytareleverna hade sin ryssträning, pga mina studier så kunde jag inte vara delaktig i det hela. Det var just av studierna som jag denna torsdag och nästa ska va på plats för att se hur det går till. När jag är klar med min uppgift kan jag skriva här vad min uppgift bestod av.

I slutet av passet avslutade dem traditionellt med brottar-basket. Hade planerat att vara med på den men eftersom jag avslutade min penicillinkur idag så fick jag skippa det denna gång. Nästa vecka är jag deffinitivt med och spelar.

När jag stod och tittade på ryssträningen insåg jag hur klen, styrkemässigt jag kände mig så nästa vecka blir det deffinitivt träning för min del. Sedan när jag tittade på brottarbasketen så hade jag ett stort leende både på läpparna men även inombords, bara att se gemenskapen i gruppen, lag-samarbetet och bara se spelet i sig. Hehe, hade jag inte vart sjuk skulle jag spelat med, men men är man sjuk/har vart så får man ta konsekvenserna.

Dessutom under hela passet idag så kände jag att jag kikade med "andra ögon" och att tränar rollen var något för mig.

Skriver mer när jag har något träningsvettigt att skriva igen...