Nu sitter jag här nere hos mamma och pappa och får som sagt inte träna något, dröjjer väl två veckor eller så innan jag får träna igen...

Det känns som att jag just nu inte har något alls att göra. Att vara på ett ställe man inte trivs på och att sedan inte kunna träna, vilket är det man älskar mest så blir man väldigt rastlös väldigt lätt. Jag är hellre hemma hos mig och skippar i att dra och träna för att jag inte känner för det och därmed har en slappar dag. Det är härligare då eftrsom där trivs jag så otroligt mycket.

Jag hoppas iaf att jag så fort som möjligt blir bra och att jag efter antibiotika kuren blir bra så fort som möjligt så att jag kan träna igen. Har nu en motivation som är högre än på länge gällande träning, troligtvis enbart för att jag inte får träna nu.

Nu ska jag försöka vila kroppen från träning oavsett hur svårt det är för att sedan komma tillbaka vara i grym form och sedan en vilja starkare än stål.