Detta var den dag som jag satte min fot för första gången i en Armbrytarlokal, och det var låååångt ifrån sista.

I en källarlokal söder om Stockholm fanns en armbrytaklubb, som jag tänkte besöka under en träning för att se om armbrytning verkligen var något för mig. Jag funderade aldrig om det faktikst var det, det var bara en självklarhet för mig att befinna på de kommande träningarna, sen blev det bara som en vana. En vana som blev och än är mitt största intresse. Nu las teaterdrömmarna på hyllan.

Härom dan satt jag i köket och sade till mamma; -På söndag är det 5 år sen jag började med armbrytning. Jag vet att jag inte ens funderade vad jag tyckte den träningen utan visste redan då att jag skulle komma på kommande träningar.

Det är så kul när man inte ens funderar på vad man känner för ämnet i fråga utan det finns något osagt en "dragningskraft" till det. 

5 år har jag nu hållt mig kvar inom armbrytningen och det är ett av de bästa valen jag har gjort.

Det ska bli kul, den dagen då jag har lagt armbrytningen på hyllan, iaf för min egen del gällande tävlan och då även kunna summera den och se lika många positiva som negativa händelser. Det ser jag fram emot.

Det är nu INTE så att jag har palner på att lägga av, detta ska summeras den dagen jag är "utbildad" Internationell Juniortränare i Armbrytning. Då vet jag att jag har nått toppen av mitt tävlande. Och fokus på att lära ut till andra är huvuddelen för min del.