Igår var det min studentdag och idag är det satans varmt.

Jag måste bara skriva här att igår när vi satt i skolans "Aula" eller vad man nu kan kalla det så var det flera stipendier som delades ut. 
 
Jag var nominerad ihop med två andra grabbar i ett pris som heter "Silverskölden" har aldrig hört talas om det men det priset har tydligen delats ut sedan 1906 tyckte jag de sade.

När jag hörde att jag var nominerad till det priset så steg pulsen rakt upp i taket och när seddan min idrottslärare satte upp mikrofonen i ansiktet på mig FÖRST så fick jag totalt tunghäfta och kände att jag knappt fick fram nån luft. Dessutom så hade hela min linje jublat när jag gick ner för trappen, det var ärofullt.

När jag sedan skulle berätta för alla varför jag var nominerad, vilket jag lyckats göra efter att ha hämtat andan då de andra två grabbarna hade sagt sitt så steg jublet igen även då. När jag sedan hörde nomineringen så kände jag att nu när pulsen steg så högt så skulle jag inte lasta för högt i tron på att jag vunnit så jag kände att någon av grabbarna skulle få det. Detta för att inte bli besviken om det inte blev jag och då lägga för höga förväntningar OCH för att kunna lugna nerverna så pass ordentligt att andningen lagt sig.

Det blev ju en av de andra grabbarna som fick det och självklart är dem värda det. Han som fick det tyckte att det var skitcoolt att jag höll på med armbrytningen vilket det var flera på skolan, liksom han, som INTE visste om det. Han var nyfiken i efterhand på hur jag lyckats ta mitt VM guld och sade att han var stolt över mig som lyckats bli så bra. Hehe, sådant betyder mer för mig då jag får visa vad jag pysslar med och att andra får upp ögonen för sporten.
Bara att visa att sporten finns betyder mycket för mig.

Nu ska jag börja ladda inför supermatchen nästa söndag.