1 guld från förlorarpool och 1 brons var vad jag kammade hem igår.

Lördag:

Jag började dagen med att ha suttit på tåg sedan 17.50 i fredagskväll. Satte mig sedna på buss vid 7 på morgon för att åka sista 25 milen upp till Storuman. Bar sedan min lite för tunga ryggsäck från bussen upp till skolan där tävlingen skulle hålla till. Invägning var över efter lite skratt, kackel och avställning av ryggsäckarna. For sedan och lämna det jag inte behövde på rummet där jag skulle sova.

Tillbaks te skolan, på med tävlingströjan, ner på affärn, köpa lite att äta. Äta. Hejja på alla som jag inte sett på ett tag. Invigningen började och tävlingen satte fart. Vänster matcherna var jag inte helt nöjd med. Resultatet är jag inte emot men mer mitt brytande. Var inte snyggt tyckte jag. Vann 2 matcher och förlorade 2 (vilket man gjort då man tävlat klart.)
Nervositeten försvann helt, fokuset med och jag kände att det inte kändes helt rätt för mig just då.

Sedan skulle det bli höger och jag tror det var första matchen som jag förlorade. Underskattade tyvärr den tjejen lite för mycket, vi tränar ihop och i höger har hon inte matchat upp mig på "tävlingsvis" innan men jag vet att hon är duktig. Jag trodde mig veta hur jag skulle bryta ner hon, men hon var snabbare. Sedan tog jag match för match och tjurskalligheten slog till rejält. Inte skulle jag hamna lägre i höger, det tillåter jagfmig inte att göra. Är mer än dubbelt så stark i höger arm än i vänster. Nu var jag dessutom i förlorarpool så nu var det bara jävlar anamma som gällde att använda. Tog mig hyffsat lätt upp till semi och sedan genom semifinalen rätt lätt.

Nu var här laddning som gällde, jag låg i förlorarpool mot en tjej som jag visste att jag borde ha tagit i kvalet. Laddade rätt ordenligt bortsett den paus jag gjorde då jag skulle upp på pallen i vänster för att ta emot bronset. När det sedan var dags för finalen min gick jag upp på scen kände att lite adrenalin fanns där vilket bara var positivt. Bara jag skulel vinan första matchen skulle jag vara nöjd.

Jag tar mitt grepp, ovanligt bra med tabnke på hur dte har varit senaste 1½ året. Det blir aldrig något bra grepp vare sig för mig eller Viktoria så domarn sätter greppet. Jag intalar mig att jag har fördelen då min hand var större än henness vilket gör att min hand kommer över hela hennes hand och inte hela hennes över min. Jag håller lugnet, fokuserar enbart på att använda sidotryck och att vara snabb. READY GO! Jag vinner hyffsat enkelt. Snabbheten fanns där och jag gjorde en snygg match.

Andra matchen som gäller och jag har då snabbt laddat om, håller samma lugn och fokus, tar mitt grepp och ställer upp vid bordet. READY GO! Vi slippar, så det blir remmar. Detta kändes inte bra för mig, jag gillar inte remmar och får sällan bra grepp, är nog mest tveksamhet som gäller från min sida i dem situationerna. Jag lastar om håller 120 % sidotryck och fokuserar för fullt på starten. READY GO! Jag missar starten och blir nedbryten en bit, envisheten och tjurskalligheten tar över helt, ingen jävla råstyrka eller teknik, eller ja, råstyrkan fanns ju men den kom på köpet. Skriker som attans och får henne över i förlorarläge. Hamnar sedan i ett läge som är helt omöjligt för mig att göra ngt i, kan inte vrida om mina hand eller handled för då tappar jag allt. Det enda jag kunde göra var att lägga in axeln över armen och luta mig fram över på bordet och trycka ner hennes arm i kudden, jag hade min hand böjd bakåt och jag tröck med den envishet jag har ner hennes arm i kudden. Jag avgjorde den matchen på ett sätt sdom jag aldrig har brytit på vare sig träning eller tävling förut.

Jag blev skitglad, tokskratta och var så jävla anfådd så jag satte mig ner på huk och även det var för tungt så satte mig på en av pallarna bakom mig innan jag sedan var tvungen att gå högst upp på pallen och ta emot vinnartröjan och medaljen. Under hela denna stund som varade ca 2-3 minuter var ännu skrattandes och fortsatte med det även när jag gick ner från scen. Var så förvånad då än hur jag hade brytit i finalen.

Idag har jag blivit intervjuad av ett ryskt filmteam. En arrangerad träning sattes ihop på klubben och vi kom ett gäng för att "träna". Det var några ryssar som skulle göra ett program om jämställdhet. Jag och några till på klubben blev intervjuade om manlingt och kvinnligt samt "kvinnligheten inom armbrytning" och om vad en stark kvinna betyder för just mig. Skulle vara kul att sen få se det klippet då det är klart och kommer ut. SItter nu återigen hemma i min lägenhet, och har ont i armarna mina eller iaf höger. Men det är bara underbart tycker jag. Har en glöd om att börja träna igen. Iaf styrketräning, får se hur denna vecka blir emd träning. Troligtvis blir det nog inte allt för mycket. Men lite ska jag få in iaf. Sedan bär det av ner till Sthlm för julfirande och nyår planeras ännu, det ligger lite på lä än så länge, väntar på klartecken från en polers som även hon väntar på klartecken från en annan polers.

I natt kommer jag att sova riktigt gott känns det som. Och sedan i morgon är det ev tvättning som gäller.
Hur som haver...
Jag är nöjd med helgens prestation bortsett en vänster match eftersom jag gjorde fel i den och handleden fick lite onödigt med stryk.