- Change your training, you might train too hard.
- Rest for few days and then you will be back on tarck again.
- Ohh, this is nothing, when it feels hard just train harder, and ignore it feels though in you training/workout.

Scentence like that, have been what people have been say to me the lastet year about my training. But I can admit that it isn't that easy. I have been trying this for several times, and still I'm down at the gorund. As i have write many times before this year is free from competitions for me. Just because I can't handle how i became the day after a competition. I am not just tired, it is a tiredness you can have when you have fever and as long as you lies in you bed and don't move everything is clear in your head, but when you sit up and start focus on anything, everything in your head becomes a total mess and noting is clear anymore.

The first time i heard about a wellknown, (at least ins weden), athlete that stoped his career when one of the reason were beacuse of the training became too hard for him after a big set back on a Championship. My first thouhgt were,        -Ooh, it cant be that hard, all you need is to rest  and start softly with your training again.
 
Now am I sitting here in the same place and I have been haring the same things, and for my defence I explain for them it isn't that easy. I have been trying for a year. And it works a while, but then somethings build the wall and make me fall down again just that time to try some other way.

An old trainingmate for me said a good thing to me last time, or at least I felted it good. It was that he know my situation, but he cant understand the way I feel, beacuse he havent been there him self yet. And that felted great to hear.

On Thursday evening I have my Armwrestling training again and I hope it will be a real hard training. My arms are screaming after it now....

A new day has come... and the weather is still working...

Now am I down in the south and visit my parents, I have been here since saturday. Today is a new training session and I hope it will be a super hard training. I want my arms will be dead of aching afterwards.

Yeah, I were and trained in sunday last week and I did got trainingache after that. It were pretty okey to get it but it wasnt that great feeling when I woked up in the night because of the ache when I moved my arms haha. Will see who are at the training tonight, I hope there will be some and also hope that many of them wanna kill my arms.
The sun is shining and I might go out for a walk later or just go to the library, cause I need to rent some books so I can continue with my studies.

4e plats: Känns trist, oftast.
3e plats: Helt okej, men vad hände?
2a plats: Riktigt bra, bara 1 som är bättre.
1a plats: Var motståndet tufft nog?

Kul att leka med dessa tankar. Jag satt tidigare ikväll och funderade över mina silvermedaljer. Jag har sett så många genom åren i olika sporter som blitt så besviken över att slutat tvåa. Varför? Om du alltid ska vinna, då försvinner ju målen fortare ju. Så tänker iaf jag, om man nu inte gör som stavhopperskan Jelena Isenbajeva som ska slå rekordet i att slå Världsrekord

Jag minns mitt första silver, det var på min 4e tävling. Jag vet att jag vart jätte glad då. Var på en då liten tävling (blockbrytet i gävle). På den tävlingen var jag, åtminstone bland tjejerna yngst. jag var 14 och den som var näst yngst mötte jag i finalen. Hon var 16 år. Jag minns att jag tyckte att hon var grymt stark. I kvalmatchen förlorade jag lätt mot hon men gick sedan hela vägen till finalen där jag fick möta hon igen. Jag hade liiiiiiiite mer chans men inte mycket eftersom jag förlorade den med. några av mina klubbkamrater sade att jag skulle ha vunnit om det bara inte vurit så att jag var så otroliggt snäll och försiktig vid bordet och mot motståndarna mina. men eftersom jag förlorade den matchen så visste jag att hon åtminstone den dagen var starkare än mig. Jag var hur som haver riktigt glad iaf. jag hade gett allt den dagen.

Om du slutar som tvåa, då vet du vad du behöver träna på till nästa gång. Jag kan mig inte minnas ha "förlorat 1aplatsen" och "bara" fått ett silver. Det har troligtvis hänt men när man gått över 100 matcher så kan man inte minnas alla matcher.

Min filosofi: Njut av din dagskapacitet, du vet aldrig om motståndaren har en bättre dag än du. även om du känns i toppform så kanske motståndaren din med gör det och någon måste ju vinna. 

Jag kan berätta att jag har flertalet av guld. Flera av dem betyder minde än flertalet av mina silver. Ibland har jag vunnit en tävling enbart för att dem jag vanligtvis åker ut mot inte ställer upp i min viktklass. Det är inget som känns skoj kan jag lova. 

Vissa tror att jag blir rejält missnöjd över att förlora. Dem har fel, visst kan kan bli sur och irriterad men då är det oftast för att den matchen jag åkte ur i inte var snygg gjord.

Jag känner mig mer än sugen på att tävla igen redan nu i sommar, men jag vet hur jag blir då jag inte tävlar så lika bra att vila som jag bestämt. Idag har det gått ungefär en vecka sedan svenska mästerskapen acgjordes och trots att jag inte tävlade själv så har kroppen sagt ifrån precis som att jag faktikst tävlade. mentalt trött och jag är glad att jag trotys allt kommit upp ur sängen. Det är jobbigt att vara så gott som konstant trött den är man vet att sömn skulle snika....

Allt denna gång mer en annan...

Idag är jag på bra humör trots att det där fina vårvädret inte ens skymtas utanför fönstret. Runt noll grader och snöblandat regn och inte ens solen som skiner. Men det känns ändå bra idag. Trots ett himla stort sötsug efter både godis och annat onyttigt.

Var och tränade igår och alltid kul att fara dit och träffa lite nytt folk igen och träna mot lite fler armar än här och ja, bara få umgås med det härligt galna gänget.

Jag funderar på att trots allt dra på gymmet i nästa vecka och köra på igen. Jag tror det var så att jag körde på för hårt senast så ska väl ta en lugnare start denna gång.

I helgen blir det jobb, blir kul att fara dit igen. Sen kommer jag ladda inför nästa vecka och härligt med mer hårdträning igen...  Trevlig helg på er alla!!!!

Haha, it's my day today and I am in a glad mood. Even if the snow acctually more comes down to the ground as rain. Not that good weather at all.  But, it's going to be spring now so the snow must melt away and the reallly cold winterdays are over now...

Yesterday I were at the Armwrestlingtraining and it went pretty perfect. Always fun going there and pull against some other and try other and more arms than here. And I got to meet some other people too and its always fun to spend time with those funny/crazy lovely gang.

I think I might go to the gym for monday and take it easy in the gbeginning. I think I might started to hard last time at the gym. Now this weekend I will work it will be fun... Then a new week begin and I am going to train hard again...

Så trött som jag var i natt var härligt att vara. Det var en trötthet som inte var något annat än trötthet. Klar i huvet och klar i kroppen men bara sådär härligt nyvaket-trött. Det var hur jag kände mig både när jag vaknade tidigt tidigt i morse och sen när jag vid halvtolv vaknade och insåg att jag måste gå upp.

Idag är det Smash Arm i Skänninge, eller ja Mjölby där tävlingen går i år och idag är det första gången sedan 2005 då tävlingen gick första gången som jag inte ställer upp. Känns lite konstigt att inte ens vara på plats men det är väl så det ska vara om man bor så långt ifrån och inte ska tävla nå mer i år.  

Jag hopaps att det blir en bra tävling med många snygga matcher och tuffa final matcher. Det dröjjer ju dock te SM om drygt en månad tills jag får träffa hela gänget igen. Många har jag inte träffat sen i höstas på Blockbrytet och det känns som evigheter sen trots att det bara egentligen är knappt ett halvår. 

Idag blir det kanske en promenad eller två och ännu mera röjjning i lägenheten. Är så duktig på att börja städa och hela tiden påbörja nya delar att städa så inget blir ju riktigt klart.

Idag hade jag äntligen mitt efterlängtade gympass. Ungefär 2 timmar på förmiddagen spenderade jag där. När jag väl ahde avslutat passet satte jag mig på en bänk innan jag for iväg bara för att ladda batterierna så jag orkade gå hem. (Då har jag ca 2-3 minuters gångväg till och från gymmet)

När jag kom till gymmet så kände jag mig inte alls i form men jag kan absolut INTE klaga på passet för fem öre. Dessa 2 timmar som jag var där så gjorde jag riktigt bra ifrån mig, bättre än vad jag hade hoppats på. Jag maxade vad jag orkade idag och det gick över förväntan.

Igår när jag var på väg till armrbytarträningen så kändes det äve då som att passet inte skulle bli bra för fem öre och nja, det kändes inte helt rätt helt enkelt. Men när jag sedan efter drygt 2 timmar var hemma igen så hade jag kört nästintill nonstop under den tiden så även det passet gick över förväntan. Jag hade även några riktigt hårda träningsmatcher emot Viktoria och körde även hårt under resten av träningen. Så även fast jag bara har haft 2 träningspass under denna vecka så har dessa pass blivit mer än bara bra.

Nästa vecka blir det armbrytning på tisdag och sen åtmintone 2 gympass. Det första ska bli rejält tufft och det andra ska bli mest bara för att värma upp musklerna och kolla hur stark jag känner mig.

Två dar i rad har jag vart inställd på hårdträning, och eftersom jag har gjort upp den planen att jag på förmiddagrna gymmar och sen på eftermiddagarna pluggar. Detta har jag testat nu i 2-3 veckor och det har fungerat för mig, både i träningsväg och i studieväg. Men denna vecka så har det inte fungerat alls. vad betyder nu detta? Är det ett nytt hårt bakslag? HOPPAS INTE!!!

Både igår och idag, (och sen två dagar under de gångna två veckorna, vilket inte gör mig något, än så länge) så har jag vart totalt utslagen på morgnarna. När larmet ringt har jag inte vaknat och inte gjort det förrän 3-4 timmar senare. Då har jag dessutom kännt mig som att jag har  vart vaken flera dygn i sträck utan att sovit en blund överhuvudtaget. Jag har med andra ord vart mer än bara trött. Så hittills har jag inte tränat överhuvudtaget sen i torsdag, (det skulle blivit ett pass i fredags sen igår och idag). På grund av mina tidigare bakslag/motgångar kan jag bara inte hur som gå senare än planerat till gymmet då det pressar min kropp allt för mycket.

Som jag har skrivit förut så hade jag efter VM 2007 ett rejält bakslag mot min egen träning. Detta ledde till att nästan hela förra året var totalt förstört för mig vad gällde orken för egen träning. Detta började ganska snart efter att jag hade fått titeln som Världsmästare och både psykiskt och mentalt försvann orken. Enda gången som jag på träning hade full ork ett helt träningspass var då jag coachade andra och instruerade dem då jag lade fokuset från min egen träning vid sidan av. Jag tävlade dock flertalet gånger under fjolåret men oftast var jag helt slut och totalt utmattad dagen efter tävling.  

Jag kan säga att det kändes inte kul för ferm öre att tävla då jag kände som jag gjorde. Jag fick även höra några gånger ifrån andra kommentarer som: - Detta vinner du, eller - Detta är ju inget svårt för dig, du är ju trots allt Världsmästare.
Dessa kommentarer gjorde mig så arg inombords, och det var blev då bara jobbigare då att känna att den titel som jag vunnit inte var något som jag som junior drömde om att vinna. Jag kunde inte säga till någon att jag inte kunde stå för att jag blivit världsmästare

På VM 2007 hade jag inte planen på att vinan utan min plan var att komam hem med en medlaj i högern min starkaste arm. Ett brons hade betytt mer än allt för mig det vet jag. Jag var ju den som som bäst kommit som nr 4 innan. Nån medalj i vänster fanns det inga planer på för mig, vilket jag trots allt fick FÖRE guldet. Dagarna efter mina medaljvinster så låg medaljerna mina på sängen på hotellrummet och jag tittade på dem och både tänkte och sade: - Detta är inte mina medaljer, jag kan inte vara SÅ stark att jag har vunnit dem.

Eftersom mina tidigare bästa placeringar hade vart 4e platser så fick jag känslan av att de andra Armbrytarna i Sverige var misstänkta över mina plötsliga och för mig oväntade vinster. Jag kunde inte ens flera månader efteråt acceptera mig själv som Världsmästare, och detta framförallt inte för mig själv.

Nu har det gått över ett år, nästan 1½ sen dess och jag arbetar nu på min egen "rehab" så att jag kan och framförallt orkar tävla mycket NÄSTA år och sen står där på pallen på EM och tar emot medaljen. Jag ska också bli så mycket mer metalt starkare så att jag faktikst inte blir SÅ överraskad över en eventuell medalj men ändå så att jag inte tar för hårt över att komma 4a.

Jag hoppas att jag har bra styrka ikväll på armbrytarträningen och att jag åtminstone i morgon får det där efterlängtade gympasset avklarat. Jag vill ha åtminstone ett gympass gjort denna vecka. Det skulle göra mig så mycket gladare inombords. Jag klarar inte av ett hårt bakslag igen, inte ett litet heller för den delen. Åtminstone INTE under detta år. 

Eventuellt blir det en skön promenad för mig nu i eftermiddag för lite nytt syre i hjärnan och lite rensning från allt vad bakslag i träning heter.